Lastbilens motor mullrade tyst. Solen stekte på marknadens försäljare. Köparna förflyttade sig mellan ståndens skyddande skuggor. Han tittade på kommersen med halvslutna ögon. Försökte koncentrera sig på sin bön.
"Allah är stor. Allah är vis".
Hans händer låg med öppna handflator på lastbilens stora ratt, som för att välkomna Guds välsignelse.
Äntligen hade det blivit hans tur. Hans tur att bli utvald. Hans tur att offra sig i Jihad. Precis som hans bröder hade gjort. Familjen skulle bli stolt. Nu skulle föräldrarna kunna visa sin uppskattning även på hans grav.
Han uttalade de sista orden i bönen. Satte foten på gaspedalen. Motorn hostade till av förvåning. Avgasröret spydde ut svart rök. Han behövde inte hålla i ratten för att köra de femtio metrarna in i folkmassan. Händerna höll istället om en liten svart låda.
Efter att stötfångaren raserat ett stånd med frukt och grönt bedömde han att han var i mitten av torget. Hans tumme tryckte då in den röda knappen på den svarta lådan.
5 kommentarer:
Tragiskt utvald för att bli hedrad av föräldrarna vid sin grav. det var medryckande och intressant från början till slut allt för mycket som skulle och har hänt
...intressant att fundera över de mekanismer som styr mänskligt beteénde. Bekräftelsebehov och ära, eller är det rädsla för skam? Vad styr mest? Att inte offra sig, vad innebär det?
Du beskriver kusliga konsekvenser kärnfullt!
Usch! Jag ryser när jag läser din text
Mycket bra beskrivit om ett tema som vi kanske är lite rädda för att diskutera. Vem ät utvald av vem kanske beror på i vilken grupp man befinner sig. Tankevärd text.
Bra!
Skicka en kommentar