- Tänkt inte mer på det nu, sa de alltid till honom.
- Det var ödet. Inget du kunde göra något åt.
Men han kunde inte sluta. Han kunde inte sluta fundera.
Hade det funnits en annan lösning?
Tänk om vi inte varit försenade.
Tänk om vi tagit en annan väg.
Tänk om inte alla följt med.
Om jag bara lyssnade på vad andra sa.
Om det bara funnits ett OM.
En annan händelseutveckling.
Men det fanns det inte.
Han var tvungen att leva med det.
Leva med känslan att allt var hans fel.
Han vände familjegraven ryggen och gick mot de två poliserna som väntade vid den svart/vita bilen. Han skulle föras tillbaka till kriminalvården. Till det fängelse där han skulle avtjäna sina sista tre månader för rattfylla.
7 kommentarer:
Usch usch usch , vilken hemsk berättelse om dagens hemska sanning. Har en far som kör på fyllan och önskar av hela mitt hjärta att han slipper vara med om det du skriver om. Han har haft bevakning på sig, men ingen lyckas ta honom när han är onykter, tyvärr.
Fy bubblan så tragiskt!
Dina berättelser berör.
Tvi, där ligger mina grubblerier i lä. Inget liv eller död fast det känns så emellanåt.
Han har sig själv att skylla tycker jag!
Man skall aldrig köra i fyllan!
Den mannen har något att grubbla på och jag hoppas han gör det också, så han kommer till insikt.
Det finns ju alltid flera alternativ i livet, det man väljer kan vara en tillfällighet o den kan bli förödande...
Den mannen kommer att grubbla hela sitt liv. Han blir aldrig fri och förhoppningsvis blir han nykter utan körkort.
Skicka en kommentar