Snönfallet låg på tvären utanför fönstret. Där inte vinden kom åt samlades snön i stora drivor. Nere på startbanan förde plogbilarna en ojämn kamp mot vädrets makter. Han vände sig tillbaka inåt terminalen. Människorna omkring honom var lika trötta som han. Trötta på att vänta. Trötta på att inte veta. Ville komma iväg.
Displayen ovanför deras huvuden visade inte på någon bättring.
SAS Flight 386 to Bangkok: Delayed.
Det var väl bara att vänta, tänkte han. Lyfte mobilen och ringde hem för kanske tionde gången. Meddelade att de fortfarande var försenade. Fortfarande insnöade. Att de inte fått någon starttid.
Han längtade. Ville bort från kylan och blåsten. Ville hem till sol och värme. Hem till familjen.
2 kommentarer:
Jag kan också tänka mig att följa med på den flighten! Byta pågående snöstorm mot sol och värme på ngn av öarna i landet som alltid ler.
Tröstlöst att bara gå och vänta....
Bra beskriven verklighet för många i detta nu.
Här viner snöstormen runt knutarna just nu, men jag skulle inte vilja byta det här mot allt smör i småland
Skicka en kommentar