Lyhörd

Lägenheten låg i Linnégatans vackraste fastighet. Porten och trappuppgången var i sent 1800-talts snitt. Rika på detaljer, figurer och stuckatur. Hissens lilla volym uppvägdes av dess snirklande järnarbeten. Den rasslade hemtrevligt på väg upp till lägenheten på fjärde våning.

När du kom in genom ytterdörren låg det stora vardagsrummet rakt fram från entrén. Vardagsrummets väggar var nästan fyra meter höga och avslutades med stuckaturer. Svängde du däremot till höger i hallen så kom du direkt in i det nyrenoverade köket. Ny modern köksutrustning, kaklade väggar och klinker beklätt golv.
Badrummets värmeslingor gjorde att man aldrig ville gå därifrån. Bara stå och spreta med tårna på det varma golvet, efter att man tagit ett hett bad i bubbelbadkaret.

Den stora hjärtformade dubbelsängen var placerad i sovrummet så morgonstrålarna vilsamt kunde leta sig in under rullgardinen.

Just nu var det dock inga solstrålar som letade sig in, snarare nattens tunga mörker blandat med ett lätt skimmer från gatlyktorna.

Även denna natten låg han och lyssnade. Vaken och Sömnlös.
Lyssnade på hennes tysta gnyende. Han hörde mannens taktfasta stönande. Deras säng dunkade med ökande hastighet mot väggen. Allt skulle inom några minuter eskalera i ett cresendo av vällust, tjut och höga rop. Det kändes som de låg i sängen bredvid honom.
Dagtid var det skällande hundar som folk hade inlåsta hela dagar medan de var på jobbet, ungar som skrek och väsnades i våningen ovanför, spårvagnen mullrade och plingande från gatan utanför. Hissens rasslande var inte längre lika hemtrevligt. Det fanns med andra ord inte en lugn stund på hela dygnet.

Nu förstod han varför lägenheten varit så prisvärd, varför de som sålde såg så lättade, men samtidigt hålögda ut.

Husets murar förstärkte alla ljud. Om man tappade en nål på golvet ovanför hördes det ned till honom. Eftersom hans lägenhet låg i mitten så kändes det som att hans bostad var resonanslådan för hela bygget.

Han ville bara därifrån. Till tystnaden.