Minnet utvecklas

Slummer, vaken, inte vaken, borta, inte borta. Slinka in och ut mellan medvetslöshet och vakenhet. Hjärnans och kroppens påtvingade vila. Hon känner att benen vill springa, armarna vill vifta. Hon vill känna vinden genom sitt hår. Hjärnan vill tänka fria tankar. Hon vill ut.

Men ens märkte hon att hon tänkte. Hjärnan fungerar. Den gör något. Inte bara tom och innehållslös. Inte bara drogad. Drogen är borta. Minskar i styrka. Hon njuter. Försöker minnas. ”Var är hon? Vad gör hon? Vem är hon? Var kommer hon ifrån”.
Något säger henne att hon varit med om det här förut. Minnet säger att hennes situation inte är en nyhet för kroppen. Ingen nyhet för henne, utan snarare normaltillståndet. Vad som är ovanligt är att hon kan tänka. Att hon kan reflektera över sin situation utan att drogerna hindrar henne.

Hon försöker ge kroppen signaler att röra sig. Börja lite med att vicka på ena fingret. Inget händer.
”Nej det vore väl lite för bra” tänker hennes tillfälligt friska och fria medvetande. Men det räcker så här. Det räcker med att huvudet funkar. Med ens kommer hon på vad hon gör där. Var hon är. Vem hon är. Vilken situation hon befinner sig. Var hon är ifrån. Det kan de i varje fall inte ta ifrån henne. Minnet av frihet. Minnet av hennes riktiga liv. Minnena och tankarna kan ingen ta, så som det tagit allting annat.

Men inte än. Hon vill inte tänka på det än. Hon vill inte tänka på det svåra i sin situation. Hon vill minnas sina fina tankar först. De som gör livet värt att leva. Gör att hon fortfarande kämpar. Gör att hon inte har gett upp alltihop. Gett upp och avslöjat sina vänner. Avslöjat deras planer. Avslöjat deras högkvarter. Avslöjat deras mål och visioner. Deras mål visste de väl. Det hade de lyckats få hela världen att förstå. Hon log inombords. De hade gjort ett bra jobb.

Hon återkallar minnet av sin barndom. Hon minns solen. Hon minns sina föräldrar. Sin bror. Det var en fin uppväxt. Hon var älskad. Hon fick utvecklas. De trodde på henne. Lyssnade på henne. Hon betydde något. Var betydelsefull för andra. För sin omgivning. Så dök bilden av hennes man upp ur tomma intet. Den bilden hade hon försökt glömma, förtränga, även när hon inte var drogad. Även i verkligheten. Hon visste att strax efter bilden på honom skulle bilden på deras dotter dyka upp. Det ville hon inte. Hon ville inte känna sorgen. Sorgen efter förlusten av sitt barn. Men det gick inte att undvika.

Hon känner tårarna rinna ner för kinderna. Hon hör röster kommentera något i hennes närhet. Tanken på dottern försvinner. Nya tankar kommer. Hon känner tårarna. Hon hör. Fingerspetsen känner av plastunderlaget. Handleden känner att den är fastsatt i sänggaveln. Hon är på väg att vakna!! De håller på att väcka henne. Varför?

Varför vill de väcka henne nu? Hon mindes förra gången hon varit vaken. Helt vaken. Inte bara uppe på ytan i drogträsket. Utan 100% vaken. Alla sinnen och alla muskler i full funktion. Det var länge sedan. Trodde hon. Att ligga nedsövd gjorde att hon hade förlorat all tidsuppfattning. Det borde varit länge sedan.

Den gången hade de lika gärna kunnat behålla henne nedsövd. Hon hade ändå inte svarat på några frågor. Inte gett vika. Avslöjat nada. Så de hade forslat tillbaka henne till fängelset. Superfängelset. Fängelset som ingen kunde rymma ifrån. Fängelset där endast de värsta brottslingarna satt. Satt och satt förresten. Låg nedsövda var väl egentligen närmre verkligheten.

Hennes namn är Omelga Keibar och hon är världens mest kända Ekoterrorist. Hennes far hade varit grundare och initiativtagare till Fri Luft. Det hade börjat som en icke våldsorganisation. De ville förändra världen på fredligt sätt. Protestera. Demonstrera. Få människor att förstå. Få politikerna och företagsledarna att ändra sig. Att fatta de riktiga besluten.
Det hade inte blivit så. Efter mordet på fadern hade hon tagit över. Medlemmarna hade krävt det. Hon hade inte haft något val. Eller hade hon haft det?
Organisationens namn hade efter ett tag ändrats till Luftens Hjältar. Namnet myntades efter deras första attentat. Sprängningen av dåtidens största luftfabrik. Luftfabriken som tillhörde världens största Luftföretag. AirSoft Ltd.

Vad kunde hennes fångvaktare vilja henne nu? Hur hon än funderade kunde hon inte komma på vad de skulle kunna fråga henne denna gång? Missade de något förra förhöret? Eller hade det hänt något nytt som de skulle anklaga henne för?