lördag 9 januari 2010

Att debutera

Han tvekade med handen över dörrhandtaget. Öppnade han skulle det inte finnas någon återvändo. Kändes det som i varjefall. Boken höll han tryckt i vänster hand. Boken som var orsaken till allt tumult. Orsaken till hans tvekan. Skulle han våga kasta sig ut.

Han lyfte upp boken. Granskade omslaget. Läste texten: "LUFT" av Maximilian Översjö.
På det stora hela var han nöjd med bokens estetiska utformning, nöjd med omslagsbilden, nöjd med innehållet. Med tummen valde han på måfå ut en sida. Läste tyst texten för sig själv. "Det här är ju bra !" tänkte han.
Var detta verkligen hans ord? Hans verk ? Det kändes overkligt, nästan osannolikt. Var han en författare nu?

Detta var hans första bokmässa. Hans debut i förlagsvärlden. Första gången han skulle ställas öga mot öga med sin publik. Publiken som hade älskat hans bok. Gjort att han var årets mest omtalade debutant. Gjort att han förmodligen skulle vara ekonomiskt oberoende för resten av livet. Gjort att förlaget betalat honom ett miljonförskott på försättningarna. Fortsättningarna VATTEN, ELD och JORD i sviten som han kallade "ELEMENTEN"

Prestationsångesten gjorde sig påmind. Skulle de andra bli lika bra som den första. Skulle recensenterna, publiken och förlaget fortsätta att älska honom? eller var han bara en dagsslända? En som haft tur en gång? Kunde han upprepa framgången?

Han bestämde sig för att inte bry sig just nu. Inte oroa sig i förskott. Leva i nuet. Just nu ägde han världen. Han tog ett stadigt tag och öppnade. Klev ut på scenen. Hörde applåderna. Såg kön framför signeringsbordet. Läste på banderollen övanför scenen:

"MAXIMILIAN ÖVERSJÖ, ÅRETS DEBUTANT"

5 kommentarer:

Mia sa...

Oh, så spännande! Undrar vad böckerna handlar om och om jag skulle läst dom.

Pia sa...

Bra text. Maximilian Översjö är ett bra namn.

Beppan sa...

Vilken känsla. Tänk om man vore där...
Bra beskrivet!

liselotte sa...

Du har beskrivit hans känslor på ett j.ättefint sätt

Anitha Östlund Meijer sa...

När jag debuterade med min bok och höll första exet i min hand var jag nästan gråtfärdig av lycka.
Som tur är förväntas ingen fortsättning på den, och istället försöker jag visa att jag kan skriva om annat.
Annars tycker jag att du lyckats bra med att ta fram känslan och framförallt oron.