Motbjudande

Morfar Ove log alltid. Det var som mungiporna alltid delade ansiktet från öra till öra. Maximilian kunde inte minnas han sett morfar Oves ansikte med ett annat uttryck.

Han visste att morfar Ove stönade ibland. När man stönar kan man ju inte le. I varje fall inte så det syns. Inte när man grymtar heller. Men när morfar Ove stönade och grymtade kunde Maximilian inte se hans ansikte. Så Maximilian visste inte.

Däremot visste Maximilian att morfar Ove inte var hans mammas riktiga pappa. Riktiga morfar var en ängel. Gabriel hade riktiga morfar hetat. Ängeln Gabriel. Mormor hade gift sig med den oäkta morfar Ove när den riktiga var på plats i himmeln.
"Morfar Ove hade tjatat så" berättade Mormor "Han kunde inte vänta längre, sa han" Maximilian visste hur det var att längta. Han längtade efter sin riktiga morfar trots att han inte träffat honom. Mest längtades det när han sov över hos mormor och morfar Ove.

En gång hade han berätta det för morfar Ove. Då blev morfar Ove sur, men han log ändå. "Kom här min lilla Maximilian" sa han "Så skall jag lära dig vad den katolske prästen lärde mig när jag var liten" Han berättade att Maximilian hade varit olydig och otacksam. Maximilian behövde lära sig lite hyfs och vett.

Maximilian hade lärt sig. Så han berättade inte mer om riktiga ängelmorfar Gabriel. Men han längtade efter honom varje gång morfar Ove skulle lära honom något. Det fanns så mycket att lära, så mycket Maximilian inte visste om världen.

Varje kväll när Maximilian sov över hos mormor ville morfar Ove lära honom något nytt. Därefter skulle Maximilian visa att han varit en lärorik och duktig pojk. Inte ohyfsad och olydig. Då brukade morfar Ove stöna och grymta.

"Du är allt en duktig pojk du Max" brukade han säga sedan och rufsa om i hans hår igen. När morfar ove drog upp sina byxorna log han alltid som mest.
När han gått ner till mormor gick Maximilian alltid och borstade tänderna en gång till. På baksidan badrumsspegeln fanns en bild av riktige morfar Gabriel. Mormor hade vissat den för honom i smyg. Hållit sitt pekfinger för munnen.

Maximilian längtade till den dag de skulle träffas. Han och hans riktige morfar.

Gripande

Vi satt alla tillsammans. Min fru tryckte min hand. Sonen bläddrade i en Kalle Anka. Läkaren på andra sidan skrivbordet harklade sig och bläddrade bland mina provsvar.
Äntligen skulle jag få svar på varför jag alltid var så trött och hjärtats ojämna frekvens.
"Det du har är inte speciellt ovanligt." Läkaren rättade till glasögonen. "Vi undersökte först varifrån perikarditen kunde uppstå ifrån, men ett enkelt blodprov visade på stora mängder uremi och du har också tydliga tecken på metabolism."

I min skalle snurrade orden utan att de landade. Jag tittade på Pia. Hon verkade lika oförstående.
"Men vad innebär det? Och kom inte med någon läkarjargong, utan snacka svenska" Min röst lät mer irriterad än rädd.
"Du har kronisk njursvikt"
Jag tittade mot min hustru som om jag fått en dödsdom.
"Det är inte direkt dödlig, men du skulle behöva en fungerande njure inom sex månader till ett år." konstaterade läkaren.

Utan att fatta att jag egentligen var i chocktillstånd frågade jag:
"och var får jag en njure från?"
"Antingen genom en donator, eller genom att en släkting som har två fungerande njurar skänker en till dig."

Tystnaden i rummet kunde man ta på. Endast klockans tickande hördes.
Plötsligt lägger sonen ner sin tidning. Tittar mig rätt i ögonen och säger:
"Pappa, Du kan få en njure av mej"
Han såg lika glad ut i ansiktet som när han fick kaninen på sin sjuårsdag.

Skuld

"Och förlåta dem oss skyldiga äro" avslutade han och höll ut bägge armarna i en omfamnande gest. Smeknamnet "Pastorn" passade som hand i handske.
Samtliga åskådare visste att någon förlåtelse var det inte tal om.

Mannen med bakbundna händer hade en blöt fläck mellan fötterna. Snyftningar hördes genom huvan. Stolen han stod på vinglade. Pastorn kände på repet. Trädgrenen skakade av ryckningarna.
"Man gör inte samma misstag två gånger" konstaterade han förtroligt. Han syftade på förra gången då grenen gått av och de blivit tvungna att hitta ett nytt träd i brådrasket.

Nöjd med resultatet tog Pastorn ett steg tillbaka och nickade åt mig.
Jag svettades under min huva. Kände att tungan fastnat i gommen. Handflatorna var torra. Med stöveln sparkade jag undan stolen. Pastorn sneglade på Mr. Johnson som gjort snaran.

Mannens ena fot skakade som i kramp. Ett gurglande ljud steg ur strupen.
Löven i trädet skakade till som i en köldrysning och var sedan helt stilla.
Tiden slutade i fem minuter. Jag var kall om nässpetsen, men jag hade klarat inträdesprovet.

Männen hurrade och slog med redskapen. Deras dräkter och vita huvor skakade i takt med slagen. Pastorn la sin hand på min axel.
Den hängade mannens konturer suddades ut av det brinnande korset i bakgrunden.
Jag svalde tre gånger för att få stopp på tårarna.

Värdera

"Nå vad tror du"
Tillsammans tittade vi på vattenstämpeln. Det kungliga ansiktet genomlystes av en kall glödlampa.
"Kan den va värd nått?"
För att inte verka för angelägen satte jag mig igen.
Mannen mitt emot mig hummade, frustade och blinkade med ena ögat. Just det ögat jag visste han var blind på.
Den halvblinde snurrade på den lilla papperslappen ett varv till. Jämförde tandningen.
"Ett prima exemplar" sa mannen tillslut.

Jag hade känt honom länge. Visste att han hade för vana att inte skruva upp förväntningarna mer än nödvändigt. Men hade han verkligen sagt "Prima"
Jag kunde känna champagnen rulla nerför strupen. Idag skulle jag bli kung i baren. Flickorna skulle skocka sig runt mig. Tävla om min gunst.

"Var har du fått den ifrån" hans röst var som om han bedömde en korv hos slaktaren.
Frågan slog igen den alldeles nyöppnade baren med dörr av galler.
Innan jag hunnit stamma fram ett svar höll han upp handen.
"Förresten, Jag vill inte veta"
Efter en sista granskning med förstoringsglaset sa han,
"Du får 1000 dinarer"

Baren öppnade igen. Jag försökte resa mig så långsamt det gick med ben som var gjorda av helium. Med skorna en decimeter över golvet la jag min handflata på hans skrivbord. Pengarna rasslade. Innan jag hann dra undan handen ryckte mannen tag i min krage. Han var som en kobra, stanken ur hans svalg gav mig kväljningar.
"Inte ett ord om detta till någon" kraxade han innan han släppte mig.

Famn

"Tio famnar"
Förste styrmannens röst hörs knappt över bränningarna. Saltvattnet droppade över relingen när han drar upp repet med knopar.
Kapten står surrad vid rodret. Jag håller mig i kajutarelingen så knogarna vitnar. Vinden känns som en niosvansad piska i ansiktet.

"Nio famnar". Repet med tyngden längst ner är i vattnet igen.
Denna gången färdas rösten med vinden så att styrmannen verkar stå och skrika i örat på en. Jag gillar inte blicken i kaptenens ögon. Kan man se när en man ser sitt liv passera i revy?

Skeppskroppen kvider. Kölsvinet grymtar. Jag kommer på mig med att fundera över hur man egentligen bygger båtar som kan hålla i stormar. Resten av besättningen kommer med änterhakarna, som om det skulle fungera mot klipporna.

"Fem famnar"
Förste styrman släpper draggen och springer mot aktern när fören bryts mot klippvägen.

Vattenprovet

Ljudet från telefonen hade inte fått Peter att lyfta på ögonlocken. Efter en kväll med paraplydrinkar och spontantdans på Ayia Napas bargata var att vakna det sista Peter tänkte på. Han drog in doften av bakfylla, HawaiianTropic och torkade kroppsvätskor, somnade sedan om. Däremot vaknade norskan på hans arm, ålade på sig sin minimala sommarklänning och smög ut.

Han brydde sig inte ens om att svara på hela semesterveckan. Det var ju hon som dumpat honom, dessutom var det bara en jobbfråga hon skickat. Ville få honom att göra en vattenanalys. Inte ett ord om att ta honom tillbaka.
Väl tillbaka på sin arbetsplats genomförde han Elins begäran. Svaret hade överraskat honom till den grad att han tvingades rådfråga en äldre kollega på Göteborgs Vattenverk.
”Dô, har bara sett något liknande en gång förr”
Kollegans ”götebosska”rullade på tungspetsen när han kommenterade mängden Antimon, Selen i förhållande till Kolet.
”Var det inte när vi kolla vattentäkten vid Östra kyrkogården”
Den andra vatteningenjören vid skrivbordet mitt över nickar till svar.
”Dô grabben! Skulle inte dricka det här om jag var du”
Den gamla trotjänaren räcker tillbaka provröret med vatten ihop med analyssvaret. Peter skall precis lämna deras lilla kyffe när kollegan högt funderar:

”Å det måste va´ en mycke´ aktiv gravplats.
De värdena vi hade var bara hälften så höga.”

Instangd

Hur kanner man att man far panik?
Ar det nar man kanner svetten i nacken? eller nar ens rop inte kommer langre an forbi murstenen. eller ar det nar instangdheten gor att kungorna slutar dra in syre och hjartat borjar streka for battre betalt? Slut pa dag1.

Blodiga naglar, ommande knytnavar och underarmar med blamarken. Stambanden kraxar och tungan kanns som en fotboll. Hur hamna jag har? Jag vill hem!
Man sager at att tanken overvinner allt, men hur skriker man genom sten, klattrar fem meter till ett mosaikfonster pa en lodratt vagg. Hur forflyttar man kroppen genom ett nyckelhal? Slut pa dag2.

Det ar inte kallt. Det bara kanns sa. Fukten fran urin och svett. kondenseras i sakristians tratak. Droppar ner langs vaggen. Kyler golvet,tranger in i kladerna. Elins tunga glider langs den fuktiga stenvaggen.
Torsten ar varst. Hungern forsvann redan forsta dagen. For sista gangen idag kanner hon pa dorrhandtaget. Man hinner kanna tvatusen ganger pa en dag. Slut pa dag 3.

Fosterstallning. Tanker alltsa lever jag! Men hur lange? Orkar inte lyfta ogonlocken . Kanner i ryggen att nagon forsoker oppna dorren. Raddad eller radd? Slut pa dag 4.

Kroppsfunktionerna har slutat fungera. Kvavd av en forvalld tunga. Kanner inte jorden och mullen som laggs fran ansiktet och ner till skorna. Ser inte de skyfflande mannens tunga andetag. Spadtag efter spadtag. Slut




Ovanstaende ar skriven i England. Darfor saknas a,a,o. Hoppas ni kan lasa anda.

Nattligt besök

Tomheten hänger som en gardin över rummet. Genom fönstret lyser en gatlykta. Sjukhussängen står kvar mitt i rummet. Tabletterna för smärtlindring är återlämnade till apoteket. Sängklädernas lukt av svett och extremiteter är borttvättad.

Valter kisar genom ögonlocken. Slumrar i fåtöljen i rummets hörn, jämte bokhyllan. Som vanligt känns det bäst att sova i hennes rum. Även om inte hon är kvar längre. Måste börja med att tömma även detta rum. Det får bli efter att Max rum är klart. Är det inte något skrapande vid altandörren. Är det grannens katt?

Blicken följer madrassens lakan och täcke. Ytan skulle klara en granskning av fanjunkaren från lumpen. En enkrona skulle studsa de erforderliga tio centimetrarna. Han saknar den lilla utbuktningen efter hennes kropp. Hans hand når in mellan sängspjälorna, men möts inte av hennes andedräkt.

Jo det måste vara någon vid altandörren. Måste varit det som väckte mig. Låter inte som ett djur. Snarare som någon som prövar om handtaget är låst.
Valters slummer och trötthet försvinner ur ögon och tankar, som en vessla i ett helljussken, när altandörrens glasfönster spräcks och faller mot golvet. En kylslagen vindil längs golvet förkunnar att dörren har öppnats. Valter är oförmögen att röra en enda muskel. Sitter med handen liggande på sängens dunkudde.

I vardagsrummet hörs tre viskande röster. Utan att smyga rör sig figurerna över vardagsrummets parkettgolv. Valter hör på knirrandet att de passerar mellan TVn och soffan. Gatlyktan slänger långa skuggor ut i hallen. Valter kommer inte se dem förrän de passerar i hallen utanför. De tre männen verkar vara oense om något. Den mörkare av rösterna bannar tenorrösten, som svarar något om att det inte var hans fel. Inte ens hans idé att de skulle råna lastbilen.

När de passerar sjukrummet slutar Valter att andas. I näsborrarna sticker en tung doft av bensin och lågor.
Vad vill de? Han hör ur de rycker upp sovrumsdörren och deras förvåning när sängen är tom. Någon av männen lägger sig på knä för att titta under sängen.
När de går tillbaka längs korridoren har de slutat viska.
”Va fan är han” säger tenor rösten samtidigt som Valter hör att badrumsdörren öppnas.

Novell - Färsking

Läs min nya novell "Färskingen" på adressen:
http://www.kapitel1.se/zackarias-oversjo

Om ni tycker den är OK och vill veta mer. Lägg en kommentar
så lägger jag in de avslutande 3 kapitlen.