tisdag 2 november 2010

Nattligt besök

Tomheten hänger som en gardin över rummet. Genom fönstret lyser en gatlykta. Sjukhussängen står kvar mitt i rummet. Tabletterna för smärtlindring är återlämnade till apoteket. Sängklädernas lukt av svett och extremiteter är borttvättad.

Valter kisar genom ögonlocken. Slumrar i fåtöljen i rummets hörn, jämte bokhyllan. Som vanligt känns det bäst att sova i hennes rum. Även om inte hon är kvar längre. Måste börja med att tömma även detta rum. Det får bli efter att Max rum är klart. Är det inte något skrapande vid altandörren. Är det grannens katt?

Blicken följer madrassens lakan och täcke. Ytan skulle klara en granskning av fanjunkaren från lumpen. En enkrona skulle studsa de erforderliga tio centimetrarna. Han saknar den lilla utbuktningen efter hennes kropp. Hans hand når in mellan sängspjälorna, men möts inte av hennes andedräkt.

Jo det måste vara någon vid altandörren. Måste varit det som väckte mig. Låter inte som ett djur. Snarare som någon som prövar om handtaget är låst.
Valters slummer och trötthet försvinner ur ögon och tankar, som en vessla i ett helljussken, när altandörrens glasfönster spräcks och faller mot golvet. En kylslagen vindil längs golvet förkunnar att dörren har öppnats. Valter är oförmögen att röra en enda muskel. Sitter med handen liggande på sängens dunkudde.

I vardagsrummet hörs tre viskande röster. Utan att smyga rör sig figurerna över vardagsrummets parkettgolv. Valter hör på knirrandet att de passerar mellan TVn och soffan. Gatlyktan slänger långa skuggor ut i hallen. Valter kommer inte se dem förrän de passerar i hallen utanför. De tre männen verkar vara oense om något. Den mörkare av rösterna bannar tenorrösten, som svarar något om att det inte var hans fel. Inte ens hans idé att de skulle råna lastbilen.

När de passerar sjukrummet slutar Valter att andas. I näsborrarna sticker en tung doft av bensin och lågor.
Vad vill de? Han hör ur de rycker upp sovrumsdörren och deras förvåning när sängen är tom. Någon av männen lägger sig på knä för att titta under sängen.
När de går tillbaka längs korridoren har de slutat viska.
”Va fan är han” säger tenor rösten samtidigt som Valter hör att badrumsdörren öppnas.

4 kommentarer:

Anitha Östlund Meijer sa...

Mycket spännande!

disco sa...

ja spännande och ett fint flyt i texten.
Du stannar inte upp så mycket i flytet.
Ibland kan du göra det. Vet inte riktigt vad du gör för skillnad i den här texten. men läsningen för mig flöt perfekt den här gången. Brukar kunna stanna upp och ta om ibland när du skriver.
Ska försöka påpeka skillnaden när jag upptäcker det igen.
Skitbra skrivet som vanligt

Öppet spår sa...

Vilken härlig text, gripande, medryckande och lätt läst!! man vill veta mer vad som hänt före och vad som kommer att hända.

Kalle Byx sa...

Jag blir nyfiken.