Duvan flaxade irriterat runt byggnaden. Irriterad över att ha blivit störd på sin vanliga plats på torget nedanför. Den satte sig på fönsterbrädan. Speglade sina blå fjädrar i glaset. Kromade sig. Tittade på folksamlingen åtta våningar ner. Folkets stoj och skrän hördes ända upp till fågelns nya viloplats.
En svart öppen bil korsade torget nedanför. Plogade sig genom folkmassan. Jublet och viftandet med flaggor ökade i intensitet. Passageraren vinkade tillbaka med ett leende.
Bakom duvans stjärtfjädrar öppnades fönstret. En svart hand stötte iväg duvan, som blev så överraskad att den föll tre våningar innan den kom på att den kunde flyga.
Efter handen kom ett mynningsrör. Kolven lades att vila på samma plats där duvan nyss suttit. Inne i lägenheten, på andra sidan gevärskolven, lutade sig ett svart ansikte mot kikarsiktet.
Han visste att han bara skulle få ett skott. Det gällde att träffa rätt.
7 kommentarer:
Nämen oj. Vilken bra text! Kul med duvperspektivet, tycker man först, tror att något ska hända på torget - och det ska det ju - men duvan är närmare the action än man tror. Jag blev genuint överraskad. Roligt! Vackert språk som vanligt också.
Full förståelse för din brist på förståelse!! Jag puffar om puffandet, eller om livet, eller om nåt - inte om tennis. Inte så lätt att förstå i förstone. Kan själv inte ett jota om tennis, googlade alltihop.
Jag får lite Kennedyvarning.
Jag såg dokumentären om skottet och såg sekvensen för mitt inre när du skrev.
Fantastisk text! =)
Duvan verkar vara i centrum hela tiden samtidigt som den inte ä det. Den känslan fick jag! Mycket bra.
kram elin.
Bra text.mina tankar gick till Martin Luther King.
Lee Harvey Oswald?
Bra skildrat.
Ruggigt!
- men bra text!
Skicka en kommentar