Katten spinner i knät. Gungstolen knirrar och knarrar. Den rynkiga handen dras från kattens huvud till dess svans. För varje klappning reser sig katten mot handens tryck. LIksom för att förlänga handens kontakt med pälsen. Precis som om katten inte vill att det skall ta slut. Vill bli klappad för evigt.
Klappningarna slutar utan förvarning. Kattens smala ögon tittar bedjande på handens ägare. Men hon bryr sig inte. Märker inte att katten kräver mer. Känner inte katten när hon reser sig från gungstolen. Katten landar förvånad på alla fyra. Halkar över golvet mot den öppna brasam.
Kvinnans tankar är på annat håll. Hon mäste koncentrera sig. Behöver minnas. Hon tar ner den svarta toppiga hatten från kroken. När hon passerar dörren tar hon tag om sin kvast.
- Greta !! Han skall längre in i ugnen. Och glöm inte att fylla på med mer ved, skriker hon samtidigt som hon slänger benet över kvastskaftet.
2 kommentarer:
Kul! Hans och Greta ur ett anorlunda perspektiv. Vad är det kvinnan, häxan måste koncentrera sig på? Har hon glömt hur man flyger med kvasten måntro?
Hinner tänka så många saker under en väldigt kort berättelse... Tycker om! Önskar jag hade fantasin till historier. Tack för att du kommenterade hos mig.
Skicka en kommentar