Skattkarta

Många jular hade de spanat på dörren till vinden. Karl kunde inte minnas att han sett någon gå upp där. När han frågade sin tvillingbror Jakob om han sett farmor eller farfar gå in eller komma ut från dörren, så skakade brodern på huvudet. Det verkade som ingen varit där på alla de tio jular de firat i Hyssna.

På resan till farföräldrarna denna julen hade de bestämt sig redan innan de åkte hemifrån. Denna julen skulle de ske. Nu skulle de äntligen våga sig upp på vinden. De ingick en pakt. De skulle smyga sig uppför trappan på juldagsmorgonen när resten av familjen var på julotta. Då skulle ingen kunna hindra dem. Allt var ytterst hemligt. Farmor och farfar skulle inte fatta några misstankar. Föräldrarna fick inte veta. Lillasyrran skulle definitivt hållas utanför.

Spänningen inför juldagsmorgonen tog nästan bort överraskningen med julklapparna. De lekte mest med de nya prylarna för att inte familjen skulle ana oråd.

När väckarklockan ringde sprätt de bägge till på sina luftmadrasser i farföräldrarnas gäststuga. Pappan luktade från gårdagens julsnapsar. Moderns parfym hängde kvar länge i luften efter det att de blivit ensamma. De väntade på helspänn till de hörde bilen lämna uppfarten. Motorljudet försvann runt kröken på väg mot kyrkan.

Utan att ta av sig sina pyjamasar steg de barfota ner i sina vinterkängor. Plumsade genom den nyfallna snön. Från gäststugan till det gamla gulaflagnande trähuset, med ett trapphus som ett torn.
Huset var nersläckt och tomt. Inte ett ljud. Genom hallen, på andra sidan köket, var dörren till trapphuset. Längst upp i trappan var den fruktade ingången. En olivgrön masonitdörr utan handtag. Bara en krok som höll dörren stängd.

Karl och Jakob slutade andas när de med en skruvmejsel försiktigt lyfte kroken av öglan. De tog ett steg tilbaka medan döören öppnades av sig självt. De ooljade gångjärnen knirrade. En instängd vindpust gamla kläder och spindelväv rullade nerför den branta trätrappan. Karl och Jakob tittade på varandra med stora ögon. De kände sig som arkeologer som precis öppnat en outforskad gravkammare.

Karl puffade Jakob uppför trappan. Jakob mer drog sig uppför lejdaren än gick på trappstegen. De steg samtidigt upp på översta trappsteget. Ett spöklikt knirrande hördes från träplankan som om den aldrig blivit trampad på tidigare. Håren reste sig i nacken. De såg sig omkring i skumrasket. Trevade längs väggen efter en lysknapp utan att finna någon.

Karl rykte i Jakobs blårandiga ärm. Han pekade bort mot vindsfönstret. Därborta, i skenet från fönstret stod en amerikakoffert. Kofferten var det som syntes tydligast av vindens gråa massa. Hand i hand gick de mot koffertens ribbklädda läderlock. Deras steg avtecknade sig i det centimeter tjocka dammet. De gick ner på knä framför fönstret.

I en gemensam rörelse la de sina fyra händer på koffertens kant och med förenad styrka lyfte de på locket. När locket passerade deras ansikten tittade de förväntansfullt ner på innehållet.

Överst på ett malätet klädbylte låg ett ihoprullat pappersark. Runt arket var virat ett rött sidenband. Medan Jakob försiktigt lyfte rullen pekade Karl mot en kroksabel som låg intryck i kofferterns ena kant. Jakob fingrade på den nötta pappersytan. Det kändes som gammalt papper. Kanske papyrus. När Jakob snurrade på arket lossnade sidenbandet av sig självt och arket rullades upp framför deras ögon.

En karta. Daterad 1681. I mitten, under en tecknad ek, var ett stort kryss. En skatt! Hade de hittat en skattkarta?