Spegeln blanka yta återgav en bild som Ulrik så väl kände igen. Inte bilden av Ulrik. Den snobbige, spenslige, ointressante kontorsnissen. Istället syntes en bild av en långbent, slank kvinna. Hennes röda läppar var perfekta, ögonfransarna långa och markerade. Det skira håret var uppsatt i en hästsvans, som fick henne att se flickaktig ut. Hon gillade att se yngre ut än hon var. Donna Karen-drakten satt åt på de rätta ställena.
Hon hette Ursula. Ulriks alter ego. Det kändes alltid mer glamouröst att vara Ursula. Lite med flärd och klass. Ursulas liv var betydligt intressantare än Ulriks. Hon fick alltid som hon ville. Fick gå på intressanta invigningar och vernissager. Utbjuden av stadens attraktiva ungkarlar.
Ulrik däremot var en enstöring. En glasögonorm med jobb och dataspel som enda intresse. Dessutom, som 35 åring, fortfarande oskuld. Ursula var ingen oskuld.
Ursula satte på sig sina Gucciskor med decimeterhöga stilletklackar och trippade ut genom lägenhetsdörren. "Wich me luck" viskade hon mot sin egen spegelbild i hallen. Mest menat till Ulrik. Idag skulle Ursula söka sitt första jobb. Hon var på väg till det galmourösa modemagasinet "CHIC" belägget i penthouset högst upp i en skyskrapa.
"Manor House på 49:de gatan" sa Ursula till taxichauffören när hon klev in i baksätet.
"Visst" sa chauffören med längtande blinkar i backspegeln.
Ursula log sitt bästa leende. Hon gillade att män fick de där i ögonen när de såg på henne.
6 kommentarer:
Väldigt bra vinkling på temat
Men... vem i hissen? ;)... Tycker om ditt språk, lite återhållet, kort. Passar mig som du förstår. Du kan t.o.m. hålla igen mer kanske. Vågar jag förslå något (och jag känner mig ännu inte alls bekväm med detta men du sa att jag fick...) så hade jag skippat t.ex. "blanka yta" och "åt på de rätta ställena" hade kunnat bli "helt rätt". (Ska jag trycka iväg detta nu och ångra mig sen?) Ser fram emot en fortsättning :)
Spännande läsning!
Gillade texten
Spännande! Henne/honom vill jag läsa mer om!
Kul vinkling, bra skrivet!
Skicka en kommentar