Användbara egenskaper

Det var inte frågan om det skulle hända, utan snarare när. Alla visste vilka insatser som krävdes. Även om de inte försökte tänka på det. Alla försökte agera som vanligt. Agera som om allt gick att träna. Öva in. De intalade sig att de var här för att skydda freden. Hjälpa folken till demokrati.

Hur tränar man på att köra över en landmina? Hur reagerar en person när han är under beskjutning? Hur reagerar du själv? Sådant kan du bara få redan på genom erfarenhet. Varför hade ingen förberett honom på alla känslor och tankar som skulle fara genom skallen.

Solen stod högt på himlen. I fjärran hördes en gets bräkande. Lukten av krut hängde i luften som svettlukten i en gympasal. Allt runt omkring var tyst. En underlig tystnad. Nästan overklig. Nyss hade luften virvlat av damm från rikoschetter. Folk hade skrikit ut order. Han hade reagerat insinktivt och kastat sig i närmsta dike när första kulan slog i plåten. Hur många magasin hade han gjort slut på? Tre? Fyra? Pipan på hans AK5a glödde, så det måste varit många skott.
Han hade inte tänkt. Bara skjutit så länge som det rörde sig turbanklädda män på höjden.

Han såg sig om i diket. Jämte honom låg Löjtnant Heed. Han låg inte i skjutställning. Det såg snarare ut som han snubblat utan att ha hunnit ta emot sig med händerna. Ena foten låg i en onaturlig vinkel mot benet. Sist såg han blodpölen Löjtnanten låg i. Fan han som varit bäst när de tränade eldöverfall. Träning är tydligen en sak, verkligheten en annan.

Själv hade han inte ens hunnit bli rädd. Reagerat utan att tänka. Två bra egenskaper som gjort att han överlevt.