Sårbar

Amning är en bubbla av osårbarhet. Barnets fulla koncentration av att inmundiga näring. Marias enkelspåriga tanke att det enda som betyder något är att Jezus får i sig den mat han behöver. Vid tinningarna ser hon barnets vener pulsera i takt med hjärtslagen. Små tysta, lätta "da dunk, da dunk" som hon känner mot sin bröstkorg. Barnets tunga runt bröstvårtan ger ifrån sig ett litet smackande ljud vid varje sugning. På grund av en lätt snuva släpper han ibland bröstvårtan för att få luft. Helst hade han nog sugit utan att andas. Lukten av hotellrum blandas med odören från en obytt blöja. I sin bubbla känner Maria en total harmoni, utan vilja eller lust att gå tillbaka till världen utanför. Hon och barnet är universum.

Tänker hon efter är det egentligen tvärt om. Hon har aldrig varit mer sårbar än nu. Med barnet har Josef fått ytterligare en hållhake på henne. Ytterligare en orsak för honom att tvinga henne kvar. Tidigare har hon alltid kunna skydda och försvara sig själv, varit lite av en tigrinna i en värld av onda, starka män. Men nu, nu har hon en till att ta hand om.
Hon vet mycket väl vad Josef håller på med. Det var bara under deras första tid tillsammans som han försökte göra intryck av att vara företagare. Sa hela tiden att han hade en byggfirma, eller en videofirma, eller en kiosk. Det var alltid olika grejer han höll på med. Tills en dag då Maria råkade läsa ett brev från försäkringskassan, där en mutad tjänsteman hade sjukpensionerat Josef för en whiplashskada från en olycka som han aldrig hade varit med om. Brottsligheten betalar deras vardag och Josef är näst högst på stegen.

Var skall hon hitta skydd? Samtidigt som hon tänker tanken framträder en bild av en man. Muskulös, leende och med kraftiga handleder. Det är knappt hon vågar tänka på honom. Rädda att bara tanken på barnets far skall göra att Josef får reda på sanningen. Trots att hon är nyförlöst känner hon ett pirr i underlivet och hjärtfrekvensen ökar när hon tänker på deras enda natt tillsammans. Hon hade känt sig som en annan person. Fri i anden och utan krav. En natt tillsammans med ett spöke, ett andeväsen. Hon med ledaren som inte många hade sett, än färre träffat. Maria visste att hans högre rang aldrig skulle hindra Josef. Det skulle bli på liv och död. Hon, om någon, visste vad Josef var kapabel till.

Hon tycker synd om de tre motorhuliganerna. Efter hon berättat för Josef om den stores kommentarer efter han lämnat rummet, hade något vilt skymtat bakom Josefs svarta blick. Hon kände igen de ögonen. Två pupiller redo att explodera i våldsamhet. Nu är de försvunna med lastbilen som stått parkerad utanför hotellfönstret. Hon vet att de kommer tillbaka med minst en man mindre. Man ljuger inte för Josef ostraffat.

Hon måste börja planera. Planera för en annan framtid. En egen framtid. Hon kan inte fortsätta leva med oron. Hon kan inte fortsätta vara så här sårbar.