Alla goda ting är tre

Motorcyklarnas ljuddämpare mullrar fram i gatlyktornas sken. Kolvarnas vibration känns i hela sadeln och förmedlas vidare i hela underkroppen. Melkers armar är framsträckta mot styret. Han håller stadigt trots att de åkt långt. Han lutar sig tillbaka mot bågen för att vila sin trötta rygg. Vaderna vilar utsträckta mot fotpinnarna. Melker ser på sina två medresenärer. De ser coola ut på ytan men Melker vet att de är stressade. Melker vänder tillbaka blicken på GPSn som sitter mellan styrhandtagen. En stjärna makerar deras destination. 40 mil kvar. Det är bäst att öka på takten.

Kaspar har solglasögon trots att solen inte kommer komma över horisonten på de närmsta timmarna. Sommarnattens värme fladdrar i hans långa hårsvall. Kaspar ser dödskallen på Melkers rygg när denne skruvar upp farten ytterligare. Kaspar ser på hastighetsmätaren. 120 km/h och ökande. Men va fan. Öppen väg, ingen trafik, tvåfilig motorväg. Detta är livet! Kaspar vrider lätt på handtaget och i ett nafs är han ifatt.

Baltzars Harley tappar kontakt med de andras tvåhjulingar. Det är något meck med hans förgasare och han kunde inte byta den innan de var tvungna att ge sig av. Att ha en Harley Davidsson är femtio procent mekande och femtio procent maktmedel. Men vilken makt det är när de 50 gängmedlemmarna samtidigt passerar en poliskontroll eller mullrar in på midsommarfesten i Dalarna. Baltzar älskar de ögonblicken. Men den känslan finns där inte nu. Just nu hatar han sin HD. Det är dags för mekar procenten. Hundra meter framför honom vinkar Melker åt honom att öka. Varför i helvete är det så bråttom?

***********

Melker sträcker sig som en nyvaken katt samtidigt som han stiger av bönpallen. Baltzar ligger redan under sin och skruvar med förgasaren. Rastplatsen är tom, så när som en övernattande långtradare. Kaspar passerar på motorvägen för att svänga in där rastplatsen börjar. Melker öppnar locket på sidoväskorna för att se att allt är kvar. Precis som om hastigheten skulle gjort att alla sedlarna knytit upp tampen runt bagen och trollat bort sig själva.

- För helvete Baltzar. Kunde du inte fixat det där innan. Nu blir vi jävligt sena.
Melker knyter igen canvasbagen, efter att ha konstaterat att alla gröna små papperslappar ligger kvar orörda.
- Det var ju så jävla bråttom så jag hann inte byta förgasaren. Måste vi verkligen komma fram före solens uppgång. Varför är det så fucking viktigt.
Baltzar bankar med en skruvmejsel på fästet för förgasaren.
Samtidigt som Kaspar fäller ut sin stödpinne stänger Melker sidoväskan och går fram till Baltzar som ligger på rygg med fötterna utsträckta.
- Du vet lika väl som jag att det tillhör traditionen. Varje boss´s förstfödde skall hedras och Josefs son är inget undantag.
Melker sätter sig på Baltzars cykel. Tänder en cigg och frågar oroligt.
- Har du med gräset?
- Va fan tror du. Baltzar låter sur. Gå av bågen för helvete, svär han. Melker reser sig. Kaspar har stannat framför Melkers hoj, han stiger av, tar av sig sina glasögon och lägger dem ovan på läderhandskarna.
- Vad händer?
- Baltzars båge igen. Som vanligt. Melker suckar i en rökig utandning. Ciggen glöder i gryningsljuset.
- Hinner vi fram? Kaspar ser orolig ut. Du vet vad som händer om vi blir sena?
Melkers ögon ser rätt igenom Kaspar. Funderar över konsekvenserna.
- Du får fem minuter Baltzar. Annars får du åka med någon av oss.
- Vad tror du! Jag är väl inte bög, eller.

Melker tar Kaspar över axel och leder honm bort från den vresige Baltzar.
- Har du med dig det som du skulle fixa, viskar han.
- Fan, jag hann inte. Köpte lite parfym på båten istället.
Kaspar fiskar fram en kartong ur läderställets inneficka. En grön låda med texten "Myrra by YSL". Melker suckar, men klappar Kaspar på hans kala skalle och säger att det får duga.
- Då har vi i varje fall tre gåvor. Pengar, gräs och lite lukta gott. Det är huvudsaken. Det borde göra Josef nöjd.

- Vad ska de döpa sonen till? Kaspar lägger pannan i veck och bommar ett bloss från Melkers fimp.
- Vet inte. Sist jag snackad med Maria skulle de kalla honom Jezus.
Kaspar nickar åt namnvalet. Rynkar på näsan och undrar:
- Hörde du att de kanske inte är Josef som är farsan!
- Mmmmm, hörde något om det, men säg för helvete inget om det när vi kommer fram.