Linjal

Maria mäter avståndet mellan månen och jupiter i kräftans tecken. 91 -120 grader söder. Längs linjalen drar hon ett tunt blyerts sträck. Bilden framför henne gör henne lite orolig. Dels att kräftan, eller cancer, låter olycksbådande på svenska, men också att vatten är ett styrande element i stjärntecknet oroar henne. Hon har själv aldrig lärt sig simma och hennes syster togs av tsunamin för några år sedan. Så hon har inga goda erfarenheter av vatten. Hon är mycket angelägen att hennes nyfödde son skall få en bra framtid. Hon tittar på barnet som tar sin frukostsovning på snuttefilten i soffan. Han ser helt harmoniskt ut efter amning. Hur skall det gå för dig i denna onda värld, undrar Maria och får nästan en tår i ögonvrån.

Hon jämför barnets horoskop med sitt egna och med faderns. Kan hon gjort fel någonstans. De räta linjerna går kors och tvärs över pappret. Hon slår tankspritt linjalen mot kinden. Den sista linjen gör henne konfunderad. Så bra kan det ju ändå inte vara? Hon rättar till en hårtes som hänger i ögonen och tittar under luggen bort mot Josef i andra änden av hotellsviten, orolig att han ska märka att det inte är hans horoskop som hon jämför med på soffbordet. Men det verkar lugnt. Josef är inte det minsta intresserad av astrologi och kan inte skilja oxen från tvillingarna. Dessutom verkar han vara fullt upptagen med att skälla ut de tre nyanlända motorcykelkillarna.

”Era puckon” Josefs ögon slår blixtar mot de tre skamsna besökarna. ”Hur fan tänkte ni? Tänkte ni överhuvudtaget?” Det var länge sedan han varit så upprörd. När han är upprörd bryter han på persiska.
Melker försöker att inte möta Josefs blick, Kaspar önskar han stannat hemma, Baltzar har pekfingret lång uppkört i näsan och verkar vara på en helt annan plats.
Josefs slår till Baltzar med öppen hand så nageln i näsan snittar ett litet jack i näsvingen. Aj som fan, skall Baltzar till att säga, när Josefs lavett återkommer från andra hållet och spräcker Baltzars överläpp.
”För helvete, visa lite respekt när jag talar till er” säger Josef och höjer handen även mot Melker, men stoppar slaget i luften.
”Vi trodde…. trodde… du skulle bli glad” stammar Melker fram och hukar sig något över den kommande smärtan. ”att det var en bra födelsepresent till Jezus” samtidigt räcker han fram det tre första presenterna. Pengar, röka och Myrra.
”Visst, men ni kan ju inte bara sno en långtradare, så där efter eget tycke och smak.” Handen hänger fortfarande över Melker. Med andra handen pekar han att Melker skall sätta ner de andra gåvorna på golvet. ”Sånt måste planeras, beställas, kontrolleras. Tänk om någon annans organisation planerat något för denna transporten?”
”Vi tänkte nog inte så långt” säger Kaspar. Baltzar säger inte något alls utan tar t-shirten och försöker stoppa blodflödet från att sprida sig ner i skägget.
”Dessutom stod långtradaren inte på vårat området. Vad skall juggarna i Kalmar säga?” Josef tar ner handen. Melker andas ljudlöst ut mellan tänderna.

På vägen ut ur hotellrummet sparkar Josef till Baltzar mellan benen, så denne ramlar i en kvidande hög på golvet. När Josef slår igen hotelldörren efter sig, får Jezus nog och vaknar med ett skrik. Maria plockar upp barnet, tröstar med bröstet och hör Melker viska till Kaspar:
”Säg för helvete inget om resten som hände, för då är det över för oss alla”


Och här händer sedan ?
1. Maria skvallrar för Josef om vad Melker sa
X. Baltzar skyller på de andra och berättar för Josef att Kaspar råkade ha ihjäl chaffisen
2. Efter frukosten är Josef ändå rätt nöjd och förlåter dem