Franskt

Carlos spänner munskyddet över ansiktet och böjer sig ner över den späda flickkroppen.
”Hur gammal år hon”
”Tretten, fjorten. Högst femten år” Tone applicerar kamerautrustningen på stålställningen en halvmeter ovanför Carlos huvud.
”Hur långe har de legat här?”
”Inte mer än tre-fyre timer, om man bedömer koaguleringsprocessen på blodet.”
”Du tror inte de är släkt då? Far och dotter? På sightseeing resa i Sverige” frågar Carlos. Inte för att han tror det själv eftersom mannen och flickan inte är ett dugg lika till utseende. Flickan har tunna lemmar, nästan späd, inte anorektisk, men nästan. Brösten under den röda blusen är inte fullt utvecklade, utan små och päron formade. Mannen är svartmuskig, sydeuropeisk. Grova arbetarhänder och en tjock mustasch. Klädd i arbetsoverall.
”Nä tror inte det. Mannen är sydeuropé” bekräftar Tone” kanske arab, flickan härstammar mer från öst, Ryssland? Flytta på dig nu så jag kan ta de bilder ni behöver till utredningen” avslutar Tone.
”Något sexuellt?”
”Inget som tyder på det så här långt. Hon har ju jeansen på!” Tone trycker på kameran och ljusblixtarna reflekteras i tältets vita plast.

Therese sticker in sin vassa näsa i tältöppningen. Vädrar i den unkna luften. En air av död och blod. I Carlos profil ser hon nyfikenhet och intresse. Hans dåliga morgonhumör är nästan helt borta.
”Hittade du något på förgasaren?” frågar han utan att ta blicken från en liten blänkande metallbit han observerat på mannens overallkrage.
”Jo, där fanns ett serienummer. 354-SHR-89443-SE.” Therese sifferminne är inte det bästa så hon läser raden från sin Iphone.
Carlos sträcker fram handen för att vända på mannens krage. Tone slår till hans hand, lite lätt. Han rycker den till sig av förvåning. Ovan att bli tillrättavisad.
”Inte röra. Inte än” säger Tone förmanande.
Carlos vänder upp sig mot Therese.
”Ring till kontoret och be dem kontakta Harley Davidsons fabrik i USA”
”Redan gjort. Jag skickade ett mail” Therese viftar med sin mobil.
Carlos suckar ”Så bra då” får han ur sig med viss tvekan.

”Nu så, jeg er klar” Tone ger sitt tillstånd att röra kropparna, men bara efter de tagit på sig de framsträckta plasthandskarna. Efter visst meckande för att få in sina fingrar i den thighta plasten vänder Carlos på mannens krage.
”Ohh, en fleur-de-lis” noterar Therese. På undersidan av kragen är en liten metallfigur fastsatt. Figuren har tre lila kronblad. Bladen vid sidorna är utåtböjda, kronbladet i mitten står rakt upp.
”En flör-de-vaddå?” Carlos är spydigt.
”En fransk lilja. Symbolen för Frankrike” Therese ger gärna tillbaka på Carlos spydighet.
”Detta villa jag också ni ska se.” Tone avbryter den påbörjade munhuggningen och viker ner flickans jeansjacka så ena axeln blottläggs. Ungefär där man tar sin poliospruta har flickan en duva tatuerad. Duvan har en liten lilja i näbben. Under duvan är namnet: ”NINA” ingraverat med snirkliga bokstäver..