tisdag 1 juni 2010

En signal

Kriminalkommissarie Carlos Villacorta de Falcon är nöjd med brottsplatsundersökningen. Som alltid hade den gett mer frågor än svar, men de hade i varje fall fått några trådar att nysta i. Han svänger av motorvägen vid Linsdal och fortsätter längs Norra Vägen in till stan och stationen. Trafiken är lördagsgles och solen närmar sig lunchdags. Kriminalassisten Therese Karlsson vänder ner solskyddet för att slippa solen i Iphoneskärmen.
"Hur länge har du haft den där" Carlos nickar mot saken i hennes hand.
"En månad och jag är fortfarande kär"
Carlos höjer på ögonbrynen och funderar över hur man kan var kär i en sak.
"Den bästa telefon jag någonsin haft" fortsätter Therese lyriskt.

De passerar kinesernas skrytbygge på vänster sida. Ett mässområde som skulle locka kinesiska affärer till Kalmar. En satsning som blev ett total fiasko. Framme vid trafikljusen får Carlos en impuls och svänger vänster mot Norrliden. Han hade inte kört förbi området han vuxit upp i sedan han blivit omplacerad till Kalmar för tre månader sedan. Det vita Ufo liknande vattentornet väcker gamla minnen till liv.

"Var ska du" Therese upptäcker att de inte kör rakt till stationen.
"Kolla lite" svarar Carlos undvikande.
Soldiset ger de grå betongkolosserna framför dem en illussion av en kyrkogård. En kyrkogård för jättar. Husen ser slitna ut och området känns mycket mindre än när han bodde här. På den plats Carlos brukade ställa sin första bil, en svart Volkswagen bubbla FPJ940, står en utbränd Camaro. Alla minns väl sitt första bilnummer? Andra minnesbilder kommer också.
Faderns svårighet att acceptera jobbet på volvo, när han egentligen var professor i fysik. Moderns frigörelse från den sydländska kvinnosynen. Den besvärliga skolgången på Nova-skolan. Mobbningen. Gängen. Bråken. Broderns misshandlade ansikte. Hans överbeskyddade syster. Alla är minnen från de första åren efter familjens flykt från Chile. Hans uppväxt. Hans historia. Undra hur många som vet sanningen? tänker han.

En signal från Therese´s äppelmärkta apparat tar honom tillbaka till verkligheten. Störd i sina tankar fräser Carlos:
"Finns det inget tystläge på den där"
Therese låtsas inte hon hör.
"Det var ett sms från Peter i Stockholm. Han säger de fått information om en långtradare som inte kom fram till sin destination i morse. Transportföretaget heter Burghofer Gmbh och ligger utanför Berlin. Lastbilen skulle till MediaMarkt". Therese viftar med telefonen framför Carlos. "Då kanske vi skall tacka ja till den där inbjudan från Harley Davidsson att besöka deras europalager".
Carlos nickar åt informationen och funderar hur han skall få sina överordade att gå med på en resa till Tyskland.

2 kommentarer:

HannaT sa...

Du fick in Carlos bakgrund på ett smidigt sätt där. Den typen av tillbakablickar blir ofta klumpiga men du uppfann en fungerande ursäkt (omvägen).
En del småfel i texten, "man kan var kär" och liknande, sådant du lätt plockar bort vid en redigering.

Anitha Östlund Meijer sa...

Härligt att du fått med det där med Iphonen. Jag brukar le lite när jag läser om datorer, facebook mm i litteraturen för det är en sådan grym kontrast till skrivandet för några år sedan. Jag skriver ju en biografi nu, och skrattar varje gång jag inser att allt hade varit mycket lättare med mobil på den tiden också.