lördag 5 juni 2010

Svett

Lysrörens mattade sken glänser i bilarnas lackerade ytor. Lokalen doftar av läder och ädelträ. I en köksavdelning står en exklusiv espressomaskin av en sådan modell som ett mindre café skulle varit stolta att äga. Runt köksön ligger tre kontorsrum med valnötsbord och besöksstolarna är i skinnklättstål. Kontorsrummen är för övrigt stilrent inredda under devisen "less is more". En stilgrepp som påverkat inredaren i hela lokalen. Inte en smutsfläck, inte ett oljespill, inga priser eller prestanda info. Om inte de röda och gula sportbilarna stod utplacerade på utvalda platser skulle man aldrig kunna föreställa sig att här såldes bilar. Det behövdes inte heller. Den som kom in här visste vad han ville ha.

I kontorsrummet med namnskylten "Helmut Wagner" står en bilsäljare i senaste Armanikostym. Han lutar sina armbågar mot den låga bokhyllan medan han väntar på svar i den trådlösa telefonen. Fingertopparna följer överdelen på glasloggan med texten "Ferrari". Under armarna på Helmuts kostym har små fuktmärken börjat framträda. Han drar upp näsduken ur bröstfickan och tar bort fuktpärlorna i pannan.
På skrivbordet kör en pojke runt med en leksaksbil. Naturligvis även den av märket Ferrari. Pojken har just avslutat sin andra glass. Helmut Wagners policy har alltid varit att kan man charma köparens barn så är halva affären gjord. Men han börjar nu bli osäker om det stämmer i detta fall. Pojkens otåliga lek gör repor i det skrivbord som Helmut vanligen håller nypolerat.

Efter att tio signaler gått fram utan svar böjer sig Helmut över pojken och frågar:
"När tror du din pappa kommer tillbaka?"
"Min pappa?"
"Ja han som lämnade dig här medan han provkörde den senaste Ferrari 599 CTB"
"Ferrari 599???"
"Ja den röda bilen"
"Jasså han. Det är inte min pappa!" Barnet sträcker fram en tom glasspinne. Med hängande mungipor och håglös blick levererar Helmut ungens tredje isglass. När han inser vad som hänt river han i panik upp den kvarlämnade plånboken och granskar körkortet ingående. Men det behövs ingen djupare analys. Helmut ser att den rödhårige mannen med utstående öron och vilda ögon inte alls stämmer med mannen på bilden och att han därmed förmodligen inte heller hette Anton Berghofer, eller var VD i ett större transportföretag i Berlintrakten. Ordet "Helvete" ekar mellan väggarna i utställningslokalen

Efter ett snabbt samtal med polisen får Helmut informationen att pojken Adolf Berghofer blivit kidnappad i sitt hem tidigare idag.
Trots att ett kidnappningsfall kommer få ett lyckligt slut oroar sig Helmut för sin fortsatta karriär. Även om han har det tyska säljrekordet på Ferrari så får han nog svårt att ersätta firman för 3,8 miljonersbilen.

Zygmunt Zimmerman gnollar på en polska vaggvisa medan han passerar tunneln under Brennerpasset. Precis den han brukade natta sin lilla syster Nina med. Bara tanken att hon är försvunnen gör ont i honom. Men han är nöjd med sin nya bil och att han blev av med det gnälliga femåringsmonstret.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Rolig och överraskande :-)
Gillade särskilt hur du byggde upp dina beskrivningar i andra stycket.

HannaT sa...

Tempusproblem igen. Du skuttar från "barnet hade sträckt fram" till "med tom blick levererar" för att i nästa mening vara tillbaka i imperfekt, "rev Helmut upp".

En del särskrivningar också, "3,8 miljoners bilen" till exempel, och "senaste Armani kostym".

Du skriver ju bra annars men småfelen stör mig lite när jag läser.

Jag tror dessutom inte att du menar "köksö" med köksön i texten. En köksö är väl en bänk mitt i ett kök, fristående från resten (som en ö). Du menar snarare en friliggande köksavdelning, lite som på vissa gallericaféer, eller är det jag som inte alls greppar bilden här?

disco sa...

Bra med alla små cliffhangers.
Varför har han ingen kontakt med systern vill veta?

Anders sa...

Hanna T: Tack för kommentarer. Har svårt för tempus när jag vill beskriva en historiska händelse. Hoppade mellan presens och imperfekt när jag redigerade. Pga tidsbrist han jag inte klart överallt. Det var en del stavfel också (och är väl fortfarande.

Men jag ändrade texten till presens i stället. Kändes som det blev bättre, eller?

HannaT sa...

Mycket bättre. Snyggt fixat.

Kalle Byx sa...

Roligt upplägg. Lycka till med boken.