Maria beställer liten shot Canadian Club, Bartendern i skybaren slänger en blick över axeln samtidigt som han håller upp 2cl. Maria förstår vad hans menande uttryck innebär. Att stå och slå i sig sprit samtidigt som hon har en baby i en bärsele på magen. Hon begrep att det såg illa ut, men hon var tvugnen att lugna ner pulsen, få tankarna i hjärnan att sluta snurra i etthundraåtti.
Dessutom tog hon alltid en whiskey innan hon skulle flyga. "one for the road".
"Man vill ju inte störta nykter" sa alltid hennes syster och det stämde ju. Det var inte flyget som tog död på henne. Maria dunkar glaset lätt i bardisken och sveper innehållet utan att blinka.
Tanken på systern får henne att vilja beställa en till, eller varför inte en hel flaska. Systerns fina raka tandrad när hon log, mjuka händer när hon tröstade och raka bruna hår över kudden. Marias hjärta slutar slå och svider som ett knivhugg. De hade stått varandra nära, så nära som bara tvillingsystrar kan. Hon hade känt i själen när systern försvann i djävulsvågen. En kall känsla av dödens hand. Hon har känt den handen igen. Hon blundar och ser Josef lyfta upp en blågrön Jezus med en leende barnmorska i bakgrunden.
Det var en sak till som varit nära! Nära att hennes egna resa fått ställas in. Hjärtat börjar slå igen när hon tänker på sin kobrasnabba reaktion som hon visat upp. Överraskat sig själv, överraskat Josef. Utan att passera skallen hade impulsen att sparka gått direkt mellan ryggmärk och fot. Josef föll som en fura med händerna för skrevet samtidigt som luften trycks ur lungorna av smärtan. Efter sparken hade hon tagit ett språng över den den väsande högen och bara fortsatt springa. Utan att se sig om. Väskan hade hon fått lämna kvar. Lämna sitt enda fysiska minne av systern.
Maria undertrycker lusten till ytterligare ett glas. Bartendern tycks lättad över hennes beslut. Högtalarsystemet verkar inte funka så hon vänder sig mot informationstavlan. 35 minuter till avgång. Hinner precis ta en vända in på toaletten med lillen. Bakom Forexskylten ser hon den igenkönnade skötbordsskylten.
Under den står Melker!!
3 kommentarer:
Ja bra! Spännande att följa, men står sig samtidigt som en egen "kort-text".
Tycker jag... (svårt med kommentarer ibland, du vet ;))
Kanske hjärtat "nästan slutar slå"? (Shit jag hatar mig själv när jag kommer med petitesskommentarer, som kan göra någon ledsen) :(
Lova att säga till om du inte vill ha sådana - ibland är det ju helt i onödan faktiskt... vågar inte ens göra så med alla.
bra håller med att dom står sig som egna texter..:)
Bra spännande
Smärtsamt och mestadels bra, även om hoppet från förlossningsminnet till de nyss skedda våldsamheterna var en smula otydligt.
"den igenkönnade skötbordsskylten."
antar att du menar "igenkända". Bättre hur som helst med till exempel "välbekanta" eller kanske "väl synliga".
Sluteffekten fungerar bättre utan utropstecknen tycker jag.
Skicka en kommentar