Fira

Mannen mittemot Josef Azar höjer sitt ölglas och böjer det mot dem för att skåla. Josef lyfter sin nästan orörda pint halvvägs över bordet och nickar tillbaka. Melker och Kaspar gör inte ens ett försök att dricka sina.
"Varför är ni inte med i firandet?" undrar värden.
"Vi har haft en jobbig dag" svarar Josef. "Killarna har kört upp från Hamburg inatt. Sen har vi haft en del interna affärer att reda ut. Tack för lånet av lagerlokalen förresten"
"De e lugnt" säger den lokale presidenten och drar i sitt flätade getskägg. Hans tatuerade axlar fyller ut den svarta skinnvästen. Ovanför emblemet med den knutna näven står det President och med namnet Hugo Nimh under. Hugos ögon glänser av promillehalten.

I en hörna av den trånga lokalen står bord med vita pappersdukar. Borden är dukade med tallrikar i olika format. På tallrikarna ligger revben, kycklinglår och potatissallad. Papptallrikar och plastbestick ligger orörda. Få verkar intresserade av tilltugg och mat. Det som intresserar mest är värdklubbens nyinredda bar. Ledet framför de lättklädda barflickorna är tredubbel och Red Fists Sergeant-at-arms försöker hålla gästernas kladdiga fingrar från att bli alltför närgångna.

Josefs och hans mannars bord ligger en bit från stöket. De vill ha lugnt och ro. Kaspar är fortfarande överraskad att han lever. Melker är nedstämd. Josef känner honom. Han blir alltid sån här efter han dödat någon. Josef påminner sig att han får ta upp det med Melker senare. Att det inte går att ha känslor i den här branschen. Inte om han skall kunna behålla honom som sin högra hand.

"Var är Baltzar förresten?" frågar Hugo lite sluddrigt efter han återkommit med ytterligare en öl från baren. Melker studsar till på träbänken och tar helt plötslig tag i sejdeln med bägge händerna. Kaspar reser sig och går mot toaletten. Josef ser Melker i ögonen. För helvete skärp dig nu, blixtrar de.
"Han skulle iväg på ett jobb" Josef är en mästare på att ljuga och betvivlar inte att han skall klara att drippla bort den fulle Hugo.
"Synd, Han är skyldig mig tiotusen sen pokerspelet förra året."
"Han får väl betala när han dyker upp imorgon." säger Josef.
Hugo stirrar förvånat på Melker medan denne halsar sitt glas. Med ett rap från djupet av diafragman sätter han ner glaset på det grovhuggna träbordet.

"Tror du chefen dyker upp i år?" Hugo kan inte riktigt hålla styr på tungan och ögonen går nästan i kors. Josef gissar sig till vad han säger.
"Eftersom han var här förra året så borde han inte komma i år." svarar han.
Hugo verkar inte intresserad av svaret utan sträcker fram armen mot Melker för att utmana honom i armbrytning. När Melker inte tar handen så reser sig Hugo med ett vrål mot bardisken om någon annan vågar utmana honom.

Talet om chefen har gjort även Josef nedstämd och sur. Hans minne från förra årets fest är som i ett töcken, men en bild är klar på näthinnan. Marias flirtande med överbossen. Hur de suttit nära varandra hela kvällen. Av ren svartsjuka hade han roat sig med en av glädjeflickorna. Försökt att inte bry sig. Men misstanken fanns där och han hade hört ryktena som gick.