söndag 1 november 2009

Trollerilåda

Den ensamma glödlampan gungar fram och tillbaka. Skenet speglas i fukten på väggarna. Ljuskäglan lyser naket med ett skarpt sken, men når inte riktigt in i rummets alla skrymslen. I det bortre hörnet kilar en ensam råtta mot ett hål i betongväggen. Lycklig att komma ifrån alla oljud och skrik. Inget av gatuplanets vardagsljud hörs ner till källarplanets tredje våning. Inget av det som händer i det kala källarrummet hörs till den snöbeklädda ytan.

Millos stövlar ekar mot det grå betong golvet. Han vankar oroligt fram och tillbaka mellan det tomma rummets väggar. Stegen är korta och bestämda.
Längs ena väggen står en arbetsbänk. På väggen hänger olika snickeriverktyg. Såg, yxa, två olika hammare, skruvmejslar mm. På arbetsbänken står en läkarväska. Precis en sådan som Pippi hade alla guldmynten i.

Millo vänder vid den blågrå ståldörren. Vid dörren står Malek, Millos andra livvakt. Jämte honom sitter Rizz på en bakåt vänd pinnstol. Hans stora kroppshydda sitter nedsjunken över ryggstödet.
"Va fan är det med honom?" tänker Millo. ”Han har inte varit sig själv på hela dagen? Förrut var han onormalt glad. Nu är han onormalt nedstämd. Nästan deprimerad.”
- Mår du dåligt så kan du lika gärna gå hem, säger han med ryggen vänd mot Rizz.
Rizz svarar att det är OK och att de ändå snart är klara.

Millo byter tillbaka sitt fokus till mannen som sitter mitt på golvet. Mannens vader är tejpade runt stolsbenen. Runt hans armar och överkropp har svart maskeringstejp dragits åtskilliga varv tillsammans med ryggstödet. Hans händer är ihopdragna bakom ryggen med vita sladdhållare. Stolen har fallit och ligger på sidan. Mannens huvud vilar mot stengolvet. Ur den vänstra näsborren rinner en tunn stril av blod ner mot överläppen. Blodet har droppat från mannens haka ner på hans blå jeans. Runt ena ögat börjar en svag blå nyans framträda. Mannen kvider av smärta.

- Jag vill bara att ni skall veta vad vi gör med folk som kommer och försöker snylta in sig i vår business, säger Millo på ryska. Prostitutionen i denna stan är nämligen vår. Inga ryska små trafficing hallikar skall komma hit och säga hur vi skall sköta våra affärer, var brudarna skall komma ifrån och vad de får kosta. Fattat??
Millo går bort mot arbetsbänken. Öppnar läkarväskan samtidigt som han säger:
- Nu skall vi se vad farbror Millo har i sin lilla trollerilåda.
Han låter som om han skall uppträda på ett barnkalas. Han rafsar runt lite bland verktygen, till slut lyfter han upp en spikpistol.
- Aha, säger Millo med strålande ögon.
Ögonen hos mannen på golvet får däremot något vilt i sig. Han försöker skrika något. Men tejpen över munnen gör att det bara hörs som ett mummel.

"Undrar vad han egentligen har emot ryssar" hinner Rizz tänka innan första fyrtums-spiken möter mjuk muskelmassa.

2 kommentarer:

marmoria sa...

Mycket bra. Gillar dina miljöbeskrivningar, hur du får så mycket sagt när du zoomar in scenen. Och sista meningen!

Pia sa...

En otäck liten historia. Välformulerat. Kunder varit hämtat ur vilken deckare eller kriminalroman som helst.