Förtrollning

Det måste varit en förtrollad natt. På mer än ett sätt, eller minst fyra sätt.
För det första, var det första gången han gått ut eller gjort något roligt för den delen, sedan Sivs bortgång. För det andra hade han druckit på tok för mycket. Han som aldrig brukade bli mer än salongsberusad. För det tredje hade han aldrig blivit blixtförälskad i någon, i varje fall inte på krogen. För det fjärde var det helt osannolikt att han skulle göra henne på smällen vid deras första natt tillsammans. Allt måste varit förtrollat. En märklig julfest, som förändrat hans vardag för all framtid..

Känslan hade varit förtrollad. I varje fall under kvällen och deras första natt. Till och med på morgonen och en bra bit in på veckan efter. Men efter ett tag hade hans vanliga enstöringsliv gjort sig påmind. Att han var polis och arbetade oregelbundna tider gjorde ju inte det lättare att få till ett vettigt förhållande.
Det hade varit annorlunda med Siv. De hade under sina fyrtio år tillsammans vuxit ihop. Varit mer eller mindre en person i två kroppar. Gud vad han saknade henne.

Han körde sin kopparfärgade Volvo S40 uppför utfarten från den underjordiska parkeringen under polishuset på Skånegatan. Väl uppe fick han stanna för rött utanför Nya Ullevi. En skolklass gymnasieelever från Burgården korsade övergångsstället på väg mot Scandinavium. Han fingrade på sitt gamla nedslitna cigarettetui, vari det inte legat cigaretter de senaste tjugo åren, men han hade aldrig slutat känna på dess försilvrade yta. Den sista av eleverna passerade iklädd en fotlång svart skinnrock och med spretig tuppkam. Han gjorde fingret åt hans vindruta, utan att begripa att han gav ett förolämpade tecken åt en polis. Ronald förutspådde att den killen skulle det inte gå bra för i livet. Han brukade ha rätt i sina antaganden.

Beatrice hade inte velat ta bort barnet. Hon var i och för sig 37 år och något sen för att vara förstföderska. Men i hennes tidigare förhållande hade hon inte lyckats bli med barn. Hennes förra äktenskap hade dessutom kraschat på grund av barnlöshet. Så han hade varit tvungen att acceptera att bli pappa igen. Hans två vuxna barn trodde inte han var klok i huvudet. Men när han förklarat för dem tyckte de snarare att han blivit utnyttjad. De hade inte mycket till övers för nagelspecialisten Beatrice.

Han svängde ut på motorvägen mot Kungälv. På väg hem till Beatrice för att starta sin pappaledighet. Han våndades. Vad skulle han göra med en tre månaders baby ? Men Beatrice hade sagt att han skulle ta sitt ansvar och vara en modern pappa. Dessutom skulle hon på nagelstyling-kurs och det var viktigt för hennes fortsatta yrkeskarriär. Och så var det ju bara dagtid. Det måste du väl ändå klara av, hade hon förebrått honom.

Just som han passerade under Tingstads-tunneln ringer hans mobil. Det är kontoret, förmodligen Ingela.
- Ja Ronald, svarade han.
- Hej Ronald, Var är du ? sa rösten i andra änden.
Det var Ingela. Hon var en av de få som aldrig använde hans öknamn: ”Råttan”
- Jag har precis kommit över på Hisingen. Tack för presenten förresten.
- Det var så lite så, sa Ingela. Han hörde att hon log.
- Du, Det kom in en anmälan till. Ytterligare en som ligger död. Denna gång ute vid Kviberg. Jag vet att du egentligen är ledig, men kan inte du åka förbi och kolla ? Alla andra här stack ner till Centrum och till Hotellet. Det är på adressen Krutgatan 1 och anmälan kom in från någon som var ute och rastade sin hund.
- OK, sa Ronald, Jag åker dit och så återrapporterar jag till dig över telefon.
- Perfekt. Du är en ängel Ronald. Vi hörs.

Samtidigt som han hörde klicket i telefonen så svängde han runt bilen vid Stigs Center och styrde mot Gamlestan och Kvibergs kaserner.