Framför honom på fikabordet ligger de. Det ena har ett ljusblått omslagspapper med mörkare blå cirklar tryckt ovanpå. Bandet runt om är blodrött. Ett kort är instucket under bandet. På kortet flyger en stork med en baby i näbben. Det andra är en bukett rosor, inte röda, kärlekens färg, utan med citrongula kronblad, vänskapens färg.
Frågan är om han fått dessa gåvor av sina vänner. Han tittar ned på presenterna och funderade över vänskap på arbetet. Konstigt, de man tillbringar största delen av sin vakna tid med är sina arbetskamrater, men är de därför ens vänner?
- Öppna nu då, säger Ingela som i vanliga fall sitter som telefonist i receptionen. Alla de andra i fikarummet tittar på honom med förväntans fulla ögon. Eller är det ironiska, skämtsamma blickar ? De flesta tycktes i varje fall le. Utom de fyra uniformklädda männen borta vid kaffemaskinen. De har nedvärderande skämtsamma blickar. Medan han fumlar med omslagssnöret hör han deras mumlande kommentarer till varandra. Han anar deras interna smilanden och armbågningar i varandras midjor. Han försöker att inte bry sig. När brydde han sig om vad testosteronstinna piketpoliser tyckte?
Men vad tyckte egentligen alla andra ? Om att han som sextiotreåring hade blivit farsan? Han visste egentligen inte vad han tyckte om det själv. Men nu var det som det var, inte mycket han kunde göra åt saken. Dessutom var det ju inte mycket att fira, att han skulle ta ut sin pappamånad. Pappaledighet måste vara djävulens påfund.
- Nu får du lite pensionärsträning, hade hans chef sagt med ett sarkastiskt leende på läpparna, när han hade lämnat in ansökningshandlingarna. Det där var en kollega han i varje fall inte kunde kalla sin vän.
Under tiden han rafsade bort omslagspappret ropar någon:
- Ta det lugnt med pappret, Råttan! Kronblom sparar ju det och använder det till sina ungars julklappar !!
Alla i fikarummet skrattade hjärtligt, utom Kronblom som blygt kikade fram ovanför sin kaffekopp.
Under öppnandet hade han känt vad det var i paketet. En bok. När allt papper var borttaget vände han på boken. Läste titeln:
”Att vara Pappa. En bok om att vara man på 2000-talet”.
Nu fattade han. De drev med honom.
I jublet som följer när han lyfter upp boken för allmän beskådning ringer Ingelas bärbara telefon. Som en iller kilar hon ut ur rummet. Hon är tillbaka innan han hunnit ta ner boken och läst vad det står på kortet.
- OK Killar, slutlekt för idag!! Alla tillbaka till arbetet. Vi har fått in en anmälan på en döing. Tydligen någon som försöker ta simborgarmärket i Hotell Avalons utepool. Vem tar det ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar