Fredagen den 13:de

"Nu skulle mina kollegor se mig" tänker Ronald medan han vankar fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet.
Han, Ronald Westher, en av Göteborgs mest framgångrika kriminalare, med en utredningsprocent på runt nittioåtta, gående omkring i T-shirt och mysbyxor med Babybjörn-sele på magen. Han hade precis fått Linnea att somna efter förmiddagens första mål välling. Han hade provat att lägga henne i spjälsängen, men efter halvtimmes skrikande gav han upp och placerade flickebarnet på magen i selen. Som en framtung panda hade han nu vandrat i över en timme. Varenda gång han försökt sätta sig hade Linnea slagit upp sina blå och på ögonen kunde man se att hon undrade varför han stannat och varför de mjuka gungningarna upphört. Så det var bara att resa sig och fortsätta vandra.

Arbetsveckan var inne på sin sista dag. Beatrice´s kurs var också inne på sin sista dag inför helgen. Han hoppades att han skulle få ledigt över helgen. I varje fall från barnpassningen. På TVn går reprisen från morgonens luciafirande, men vem som kröns till årets lucia intresserar honom inte. I handen håller han en kulspetspenna som om det vore en cigarett. Tummen trycker på änden av pennan för att skaka av den imaginära askan. Varje gång han vänder, borta vid bokhyllan, gör han en notering i sin anteckningsbok. Han förbereder den information som chefen efterfrågat.

Kronblom hade ringt i den vevan som Linnea skrek som värst och meddelat att de plockat in Dragan för förhör. De hade tydligen fått ett anonymt tips att det skulle finnas ett vapen i lokalen och att det vapnet var det som användes till att skjuta Milosevic. Tillslaget hade varit lyckosamt, sade Kronblom. Pistolen, en Magnum, av den typ som förekom i Palmeutredningen, hittades. Naturligtvis nekade Dragan till all inblandning, men nu ville utredningschefen att Ronald skulle komma in och beskriva Göteborgsgängens utformning och deras interna relationer med varandra. Gängkriminalitet och organiserad brottslighet var Ronalds specialområde.
"Men Dragan får vi aldrig, inte så här lätt" tänker Ronald. Han hade jagat Göteborgs ökände gangsterkung i tjugo år, utan att få honom misstänkt för annat än fortkörning och inte ens då hade han blivit fälld. Ronalds problem med Dragan gick långt tillbaka i tiden.
Dessutom sa Kronblom att den andra utredningen, den om Johan Sigurdsson, fått upp ett spår. Efter många om och men hade chefen på Ekoroteln uppgett att Sigurdsson jobbade med den i media uppmärksammade utredningen om Maximillian Översjö.
- Och gissa vem som bokat ett rum på Hotell Avalon samma natt som Sigurdsson hittades i poolen? Kronblom lät triumferande. Så vi är på väg att ta in även honom på förhör.
- För att hinna driva bägge utredningarna så har vi delat på oss i två team, meddelade Kronblom. Jag har tagit Andersson, Pettersson och Lundström till min hjälp.
Ronald log inombords när Kronblom nämnde namnen i sin grupp. De gick allmänt under benämningen "Karusell-ligan"
- Det verkar ju ordna sig bra för er även att det är fredagen den trettonde, svarade Ronald
- Visst, det enda orosmolnet är möjligen att istället för dig har chefen tagit hjälp från Stockholm. De skall skicka ner någon som tar din plats under pappaledigheten.

De ondgjorde sig över kollegorna i huvudstaden. Ronald ställde några frågor om nästa steg i Milosevic-utredningen. Bl.a. vem som skulle förhöra Dragan. Dessutom undrade han om det fanns möjlighet att få veta mer om ekobrottsutredning på Översjö. Ta det lugnt hade Kronblom replikerat.
- Du är ju ledig. Vi har löst det här tills du kommer tillbaka,
Det tror jag säker hade Ronald svarat ironiskt och så hade de avslutat samtalet och Ronald hade plockat upp Linnea i bärselen och börjat sitt fundersamma vakande.