Otyg

Huvudet nickar till. Ögonen är slutna. Alla kroppsdelar avslappnade. Benen knäar. Kroppen utstrålar alla singlaer om trötthet. Sena nätter är ett otyg!!

Öppnar långsamt ögonlocken, sneglar, spejar. Vad händer ?
Tonar ner death-metal musiken i sin Ipod för att höra vad som sägs.
Nicks ögon speglar hans inneboende trötthet. Tröttheten som arbete bakom en dataskärm ger. Timmarna av stillasittande gloende. Gloende på kort som läggs på ett virituellt grönt spelbord.

Han hade börjat med internetspelandet efter att han som femtonåring rymt hemifrån. Fastnat för poker, precis när det var nytt. Var en av pionjärerna. Han hade talangen, tiden och förmågan. Nu var det hans liv, hans jobb. Han spelade åtta till tio timmar om dan, eller natt, beroende på motstånd. Han var proffs.

Behovet av att försvinna någon annanstans hade försvunnit. Flykt beteendet minskat. Han var ju trygg i sig själv. Dagdrömmandet upphörde.

Nick hinner precis registrera att den asiatiska tjejen har en pistol med ljuddämpare. Hinner se att två personer lutar sig orörligt mot hissdörren, när lysrören blinkar till. Sedan ser han inte mer för ljuset bländar honom. Strömmen återvänder och den lilla hisskabinen flödar av ljus.

"Ingen rör sig" hör han någon säga med ljus, späd röst.