Avlasta

-Hålla, Någon här ?
Ropet studsade tillbaka från den bortre väggen. Han hörde inget annat svar än sitt egna eko. Med en kraftansträngning sköt han igen skjutdörren i korrigerat plåt. Metallen gnisslade i protest. Lagerlokalen var stor, kanske på tiotusen kvadratmeter, och tom. Många tusen oanvända kvadratmeter.
"Vilket slöseri" tänkte han.
Nja, kanske inte helt tom. I den bortre ändan stod en mindre lastbil. Den välkända gula snäckan med texten "Shell" var tryckt på den vita presseningen över flaket. Det rörde sig någon i förarhytten. Ur den öppnade dörren steg en figur, en människa. Han kunde inte urskilja om det var en kvinna eller en man, men han såg att figuren hade en blå arbetsoverall på sig. Personen vinkade mot honom.
Hans kraftiga kängor lämnade fuktiga avtryck i betongen när han rörde sig mot lastbilen. När han tagit femtio steg stannade han mitt i lokalen. Det kändes som att stå mitt i en ofantlig katedral. I mitten av den kraftiga stålkonstruktionen som bar upp taket kunde han se ett fågelnäste. Boet verkade tomt, men han anade att det varit bebott för inte så länge sedan. Han fick gå i en halvcirkel runt fågelspillningen på golvet.

- Jamen, skynda på lite.
Figuren, som han nu kände igen som Martha, stack ut huvudet mellan lastbilens presseningar. Han skyndade på sina steg.
- Bra att du kom. Nu får du hjälpa mig lasta av här.
Hon tryckte upp baksidans pressening över taket så deras avlastningsarbete skulle underlättas. Innan han kom fram hade Martha hunnit kasta ut ett tiotal halvmeter stora jutesäckar. Säckarna verkade inte speciellt tunga eftersom arbetet gick snabbt. När han tittade in över flakkanten kunde han se att hela lastutrymmet var fyllt med likadana säckar. På samtliga stod det tryckt "Riksbanken" med ett blått sirligt tryck.

- Lägg säckarna i fyra högar på golvet. Så kan vi enkelt ta var sin del av bytet, förklarade Martha.
- Men skynda på lite. Innan snuten kommer och vi åker dit med allt på ett och samma ställe.
- Frank och Edgar då? Hans frågan lät tveksam.
- De blev kvar för att se om någon förföljde mig. De kommer strax.
Martha rusade fram och tillbaka som ett skållat troll. Varje gång med två nya säckar under armarna.
Förklaringen lät trovärdig, men han var ändå tveksam. Trots det påbörjade han arbetet med att fördela säckarna i fyra lika stora högar.