måndag 26 oktober 2009

26 oktober - En låtsas vän

De grå husen i miljonprogrammets förorter ligger utslängda likt legoklossar i ett badkar. Vattendropparna förvandlas till bomullstussar på sin väg ner mot marken.
I det högsta av höghusen är en vindslucka öppen. Ljuset strilar ut mot takets gråvita yta. På kanten står en duva och upptäcker att hennes natthärbärge har ockuperats av tre ungdomar. Surmulet hackar hon förstrött på luckan, men ingen märker hennes irritation.

Den förste ynglingen, vars blå ögon stirrar under den långa blonda luggen ,sitter och drar sina händer fram och tillbaka över sina lår som i trans. I bakgrunden hörs Nirvana svagt från en Ipod-högtalare placerad mellan de unga männen. Den andra har luvan uppdragen över sitt huvud och tar ett djupt bloss från det vattenfyllda röret som går från hand till hand. Han lutar huvudet tillbaka och man kan ana en ormtatuering längs halsen. För ett ögonblick tror man att han skall falla baklänges, men helt i balans blåser han långsamt ut röken rakt upp mot öppningen och duvan hostar till och flyger iväg. Sist tar Kristian vattenpipan. Idag hade han fått äran att tända holken. Det är alltid en ära att vara den första, och en konst, man får inte dra för djupa bloss i början. Då kan hela alltet bli varmrökt och förstöras. Det krävs en viss vana och en specialists teknik.

Vad han behövde detta rus. Att lämna verkligheten och bege sig in i sin egna lilla låtsasvärld. Befolkad av vänliga ansikten och vackra alvmänniskor. Inte behöva fundera över verklighetens elände och risker. I drogens dvala förvandlads Kristian till Christianos, pojken med guldbyxorna. Som alltid gör allting rätt och inte har några världsliga svårigheter.
Inga problem med att fixa pengar eller kokain för 500 lakan. Inga funderingar över en medelålders kärring som erbjudit honom att flytta in till henne. Vill hon va hans låtsas morsa eller ? Verkligheten på en armslängds avstånd.

Han faller, som i slow-motion, mot en hög dagstidningar som han använder som ryggstöd. Han drar luvan över sitt mörka hår. De bruna ögonen är glansiga. Madrassen han sitter på förvandlas till en flygande matta och han flyger ut i vinternatten till tonerna av ”Smells like teen spirit”. Pipan går vidare utan att ögonen ser de två andra polarna. Hans låtsaspolare, som bara vill vara med honom när han kan fixa röka.

1 kommentar:

marmoria sa...

Vackert skrivet. Gillade inzoomningen i början och duvan.