lördag 17 oktober 2009

17 oktober - Respekt

Kristian låg i sin säng. Hela hans kropp värkte. Han visste inte vad som värkte mest. Handen förmodligen. Och ringfingret.Hur hade det gått så snett ?

- Du måste visa mer respekt, mannen. Hade Millo mässat. Hur skulle det se ut om varenda blatte på gatan inte visade oss respekt? Det skull bli kaos. Och kaos vill vi inte ha. Det stör affärerna. Eller hur Rizz ?”
Kristian såg inte att Rizz hade nickat. Men det gjorde han, samtidigt som han slog Kristian över njurarna med ett basebollträ. Kristian kunde bara skrika eftersom ha satt bunden back och fram på en köksstol i Millo´s högkvarter.
- Du måste ha koll på din brud. ”Fortsatte han”. Du kan inte låta henne sno kokset. Vet du vad det var värt? Ditt pucko.”
Kristian visste. Kristian förstod. Han måste fixa tillbaka kokset eller betala pengarna.500 lakan. Var skulle han få det ifrån?
Han låg i sin säng och ömkade sig själv. Han kände över pannan med sin friska hand. Bulan han fått i huvudet när han slog i gravstenen, när han hade fattat det felaktiga beslutet att gena över Östra-kyrkogården, var kvar. Nyansen hade gått från blått mot gult. Han tittade på förbandet runt ringfingret på höger hand.
Han mindes att Millo´s förhör hade avslutats när Rizz kom framtill honom med en trädgårdssax och innan han hunnit reagera, helt sonika klippt av honom ringfingret vid första knogen. Kristian mindes han skrikit tills han svimmade.
Han hade sedan vaknat, dumpad i trappuppgången till sina föräldrars lägenhet i Angered. Det sista han hörde var Millo som skrek. ”Du har en vecka på dig”

Telefonen. Va fan var telefonen? Tur att inte Millo fick reda på att han tappat den också. Då hade de nog inte nöjt sig med att bara klippa hans finger.
I telefonen fanns alla hans kontakter. Dealare, pundare, kunder, mutbara social sekreterare, ohederliga poliser, mfl. Han visste att det var farligt att ha allt sådan information på ett ställe. Men det var enkelt. Och han vakade över sin Sony/Ericsson som en hök. Det hade inte hjälpt. Nu var den borta.

På vägen in till sitt rum hade han snott åt sig sin syrras telefon. Han slog sig sitt egna nummer. Hörde flera signaler gå fram. Tur, ingen har hittat den. Nu var det bara att gå tillbaka samma väg han sprungit igår. Men helt plötsligt:
- Hallå ??? Hörde han i andra änden.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Usch vad ruggigt, men med all säkerhet en bild ur verkligheten. Bra och målande!

http://tittelina.blogspot.com sa...

Fy f-n vad otäckt! Som sagt, målande beskrivet.