Millo satt i sin metallic röda Hummer H3x utanför Rizz´s lägenhet i Biskopsgården. Försökte ratta in Bandit Rock på radion. Han skulle plocka upp Rizz för att tillsammans med honom genomföra dagens arbetsuppgifter. Snacka med en lastbilschaffis som smugglade sprit, hota en restaurangägare som inte betalade beskydd, leta reda på den där Kristian, var hann nu satt och tryckte. Och så fick han inte glömma mötet med Dragan. Just det, det var viktigt. Det var därför han behövde Rizz.
Rizz, den omåttligt muskulöse negern, kunde skrämma slag på vem som helst. Det var bra att ha med Rizz på förhandlingsmötet med Dragan.
Märkligt, Rizz hade varit sjuk igår, tänkte Millo, men idag lät han hur pigg som helst t.o.m. piggare än vanligt. En av hans tipsare hade dessutom sett Rizz sent igår på bio med sin fru ??
Vad hade han för sig egentligen. Skulle han inte våga lita mer på Rizz ??
Millo(eller Mikhail Milosevic som han egentligen hette, när han som femtonåring kom till Sverige) hade haft en snabb uppväxt. Han hade lärt sig den hårda vägen att man inte skulle lita på någon. Fadern hade blivit dödad i kriget i Bosnien. I samband med massakern i Srebrenica. Millo hade varit tvungen att ta hand om sin mor och sina tre systrar. Den äldsta systern, Lidia, hade blivit våldtagen och kidnappad av den ryska trafficing-maffian . Efter två år i flyktingläger lyckades Millo, genom hot och mutor få resten av familjen till Sverige.
I Sverige gifte modern snart om sig med en annan Bosnier som förlorat sin hustru. Den nya mannen visade sig har stora post traumatiska problem från kriget. Han misshandlade Millo dagligen. En gång skulle hans mor gå emellan och då slog han till henne också. Då rann det över för Millo som högg ner mannen med en Bowie-kniv. Därefter for han ut och in på olika ungdomsvårdsanläggningar tills han som 22-åring hamnade i ett riktigt fängelse. Vilken bra skola det hade varit. Han hade suttit där i tre år och skaffat sig alla möjliga kontakter. Lärt sig nya trick. När han blivit utsläppt hade han bestämt sig för att aldrig hamna där igen. I Millo´s värld betydde det inte att han skulle sluta med brottslighet, utan att han inte tänkte åka fast nån mer gång.
I Bosnien hade han märkt att man kunde komma långt om man var ansedd att vara en känslokall galning som var beredd att göra vad som helst. Han hade märk att hot och våld ledde till makt. Millo gillade makt. Så han hade fortsatt i samma spår i Sverige. Gjort det enda han kunde. Hotat, mutat och misshandlat. Vid ett par enstaka tillfällen även dödat. Det funkade även i Sverige och han hade fått makt och respekt.
Han hade lyckats bra, tyckte han. På mindre än fem år hade han byggt upp en bra organisation med lojala medlemmar. Tjänade bra med pengar. Så bra att det tydligen gjorde t.o.m den allsmäktige Dragan nervös, eftersom han kallat till ett möte. Millo log. Han var på G uppåt. Han skulle bli störst.
Där kommer han ju. Rizz. Fan vilka muskler han har, konstaterar Millo med ett snett leende, när han ser Rizz´s svarta muskelmassa nästan spränga t-shirten och skinnjackan. Rizz verkar glad. Han liksom studsar fram. Det var inte likt Rizz. Millo hoppar ur Hummern. Slänger surt bilnycklarna till Rizz.
- Du kör. säger han kort.
- OK, säger Rizz, och hoppar in på förarsidan. Rättar till sättet och gasar igång för ytterligare en dag på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar