Rizz satt och filosoferade på den nötta träbänken. Han insöp atmosfären. Han såg korsfästelsen framme vid altaret. Blodet rann från håret, bröstet och händerna på jesusbilden. Stämningen var tyst och lugn. Rizz var lugn. Han var tillfreds med livet. När han var det blev han alltid lite andligare, nästan troende. Troende på ett högre väsen. Han gillade det lugn kyrkans rum gav honom.
Vilken ovanlig dag det hade varit! Han hade inte misshandlat eller hotat någon på hela dagen.
När han i skimret från de tidiga solstrålarna legat i sin säng och haft ångest över att stiga upp vände sig helt plötslig hans sambo om. Tog honom i sin famn. Kysste honom på ögonlocken, på munnen, på bröstet och fortsatte ner mot naveln, smekte honom med ivriga fingrar. När hände det sist? Är jag i himmelriket? Han mindes inte när de älskat senast och sist hon tagit initiativ till sex måste varit flera år sedan. Före barnen.
De hade älskat i lugnt tempo. Bägge hade hunnit med, utan att tvillingarna hade vaknat. Det tillhörde inte vanligheterna.
När de var klara hade de gosat och fortsatt prata, så som de bara gjort när de var riktigt nyförälskade.
Efteråt hade Rizz ringt sig sjuk till Millo.
- Fan, mannen. Jag behöver ju dig idag. Vid mötet med Dragan. Jag behöver någon stor och stark.
- Du får ta någon annan, eller ställa in, hostljög han för Millo. Han som aldrig brukade ljuga.
Efter hans fejkade sjukskrivning hade de älska en gång till innan tvillingarna slog upp sina bruna ögon och pockade på sin mors uppmärksamhet. Två gånger på samma dag. Det hade nog aldrig hänt.
Han hade inte gått ut eller gjort något annat, verkligen varit den sjukling han utgett sig för. Bara stannat hemma med Angelica och barnen. När hände det sist ??
På kvällen hade de lagat middag ihop, lämnat pojkarna hos Angelicas mor, ätit, druckit, pratat. Fördjupat sig i varandra. När det ätit klart gick de på bio, en fransk film, ingen action precis, men han hade låtit henne välja.
Efter att han kysst henne godnatt på hennes ljusbruna panna och sett sönerna somna intill sin mor, hade han passat på att gå ner till kyrkan. Få lite egen tid till reflektion. Han satt och tummade på den lilla vita keramik duvan han hittat på marken innanför grinden.
Han tänkte han skulle ge den till Angelica i gåva, som tack för en ovanlig dag. Varför var inte alla dagar så här ?
2 kommentarer:
Tack för din kommeentar.
Din berättlse(läste bara den) är söt, en ovanilgt överraskande dag full av vördnad och mirakel. tänk om livet vore så..
Undrar om han fortsatte på samma vis dvs tog till vara tiden med sina kära.
en sköngungande vanlig dag
Skicka en kommentar