”Sväng vänster om tvåhundra meter”
GPSen låter som ett repigt kassettband. Elin inser att hon aldrig skulle köpa en för eget bruk, men nu ingick den i bilhyran, så hon hade ju varit tvungen att pröva.
Utan att se vindrutetorkarna följer pupillerna den enformiga pardansen över vindrutan. Bladens hastighet hade automatiskt justeras från intensiv till intervall. 2,5 kilometer kvar till de koordinater hon programmerat in vid starten från Skövde.
Hon blinkar med ögonlocken för att öka tårvätskan, slår sig lätt på kinderna med en handflata i taget. Hon är inte van att gå upp så här tidigt och hon är trött på att köra, trött på den gröna ridån av skog, trött på det dygnslånga regnet. Det känns som att köra under en grön heltäckningsmatta.
Det enda avbrott i tristessen, under de senaste fem kilometerna, hade varit mötet med en gul postbil. Trots att bägge förarna hade krupit fram och hållit så långt till höger de kunde, så hade backspeglarna nuddat vid varandra. Ingen ville backa tillbaka till den senaste ”M”-skylten. Elin mindes inte ens om hon passerat någon överhuvudtaget. Hon hann ett kort ögonblick se den mötande lantbrevbärarens förvånade ögonbryn. Ögonblicket efter försvann hans gula baklucka, med det blå posthornet, in i klorofyllen i backspegeln.
På en citronmelerad skylt med svart text och röd kant står det: ”BREDSÄTER 2”. Skylten, som är perforerad med ett tiotal kulhål, pekar mot öster. Pilen i Volvologgan åker karusell i rattens nav när servostyrningen hjälper Elin runda skylten. Asfaltens mjuka sus mot däckens gummi byts ut mot stenar som slår i hjulhuset.
Elin flyttar högerhanden från växelspaken till plastfickan i passagerarsätet. Texten på plastfickan är ”Högskolan i Skövde”. Det översta bladet förkunnar ”Intervjufrågor till C-uppsats om åldrande”. Hon bestämmer sig för tionde gången att allt är förberett. Det finns inget mer att göra. Det kommer gå bra. Hon trycker ner nervositeten och fiskar fram sin Iphone under plastfickan med projektplaneringen. Mottagningen är dålig. Försöker ändå balansera telefonen och ratten samtidig. Lyckas få in texten: ”Jag är snart framme/E” utan att köra in i en tall.
************
Kyrkvaktmästare Enock Hoffman sätter sig vid köksbordet. Den ljusgula plastduken, den blommiga kaffekoppen, knirret från köksstolen. Likadant i sextio år. Allt är som vanligt. Allt utom det höga snapsglaset mellan koppen och kakfatet.
Kyrkvaktmästaren drar på smilbanden under mustaschen.
Hon vet då precis hur jag vill ha det, min Asta.
Från övervåningen hör Enock knarret från golvplankorna i sovrummet och nynnandet hon alltid gör när hon bäddar sängarna. Ljuden gör honom varm runt hjärtat. Utan att han sagt något om det så visste hon. Hon hade väl förstått på hans tysthet, på hans oroliga vankande om natten, på hans frenetiska arbetssätt, att detta är en sådan dag. En dag då han behöver en styrketår.
På ryggen, mellan skuldrorna, är den bredrandiga skjortan blöt av svett. Armar och axlar värker av att ha lyft klyvyxan upp och ner hela morgonen.
Amerikaklockan över chiffonjen i finrummet slår nio slag. Köksstolens ryggstöd faller mot trasmattan på golvet. Stående tar Kyrkvaktmästaren kaffet och snapsen i två snabba svep. Kaffet bränner i gommen. Båda dryckernas hetta värmer strupen på sin väg ner i magsäcken.
Måste hinna, tänker Enock och börjar knäppa upp arbetsskjortan. Hon är snart här och då måste jag vara klar.
8 kommentarer:
Olika världar olika behov. Fint.
Den här gillar jag jättemycket.
Fin text med bra beskivningar... men vem skickar hon meddelandet till?
Wow! Det bästa av dig, känns det som just nu iaf. Jätte, jättebra!!! (Mer i min smak än det hårdkokta ;))
Intressant. Undrar vad som ska hända sen?
Det var bra detta. Bra beskrivningar och intresse för fortsättningen finns!
E
Blir osäker på din kommentar... Hur mycket måste man visa helt? Eller kan man visa för mycket menar du?
Svårt att skriva om sådant jag inte kan. Det enda jag har copyright på eg är mina känslor och då får det bli en balansgång så att ingen knuffas ner av mig... Du gjorde mig fundersam, fast det bara är skrivpuff...
Hej!
OK - då kör jag, lite såhär i efterhand.
Min personliga smak ger vid följande:
I och med att detta skall vara en rysare så vill jag få en INDIKATION, en KÄNSLA av att det är en rysare och kanske plantering redan här "en björn" som lägger lite obehag över texten. Första kapitlet ska ju verkligen fånga läsaren, och i denna första text så känner jag inte att jag blir riktigt engagerad, indragen i texten eller att du etablerar "rysare" i det jag läser.
Jag GILLAR flytet i texten, att den är ordentligt korrekturläst (så jag slipper haka upp mig på sådant) och att du jobbat mer på att skildra och gestalta på ett annat sätt än i "Carlos".
Gällande beskrivningarna så upplever jag att du skildrar _vissa_ av dem lite på för djup detaljnivå så att jag måste stanna och anpassa min bild så att det blir exakt "citrongul" (som exempel) - så att jag följer det du beskriver även i min egen bild.
Som en koppling så skrev du vissa delar av "prologen" RIKTIGT välskrivet, med jättebra skildringar. (tyckte f ö att texten i prologen hade ett mkt skönare flyt än de fölande kapitlen, som hade ett ngt annorlunda språk).
"Hon blinkar med ögonlocken för att öka tårvätskan." gillar inte formuleringen "öka tårvätskan" 'fukta ögonen' känns enklare och naturligare för mig.
"Pilen i Volvologgan åker karusell i rattens nav när servostyrningen hjälper Elin runda skylten."
Komplicerad beskrivning son inte direkt framkallar ngn bild hos mig vilket gör att jag stannar upp och läser om och stannar igen & försöker se en bild som kan stmma överens med det du beskriver.
"varm runt hjärtat" hakar upp mig på formuleringen _runt_ hjärtat, får mig att stanna upp och fundera över formuleringen.
Det var mina tankar. Vill du har fler liknande feedback på fler av texterna, eller är jag för neggo? Ovanstående delar är var jag ser förbättringspotential. Men allt beror på vilken nivå på feedbacken du vill ha och hur du avser använda den färdiga sluttexten.
/E
Skicka en kommentar