Löven på björken utanför församlingshemmet har börjat gulna i ytterkanterna. Ett par vilsna tranor står mitt ute på gärdet. De verkar överlägga om de skall fortsätta söderut och undrar över var de övriga tagit vägen. På andra sidan muren noppar Kyrkvaktmästaren en vissen ros från Friherre Gustav Didens kedjeomgärdade grav. I mitten av graven står ett stort kors i järn . Korset rostflagnar något.
Sedan de träffades har Kyrkvaktmästare Enock Hoffman inte varit längre ifrån henne än tio steg. Elin börjar känna att hennes trygghetszon blivit passerad.
Själv sitter hon i baksättet på den hyrda Volvon och analyserar svaren på de prover hon tagit hos Greta Bengtsdotter.
Intervjun gick väl så där. Kakfatet på finrumsbordet dignade av sju sorters kakor. Kaffekopparna var i tunt porslin med rosamålade änglar. Hälften av frågorna besvarade Kyrkvaktmästaren, den andra hälften svarade mor Greta på med en dialekt som Elin knappt förstod.
Köket och dofterna påminde Elin om hennes egen uppväxt. Om hennes mormors mjuka handflator och rynkiga ansikte. Hur de brukade safta och sylta på höstarna, hur de pratade om Elins mor och hur busig hon varit när hon var barn, hur de brukade spela "vändåtta" på köksbordet, hur de skrattade och grät tillsammans. Efter mormoderns död hade allt bara blivit skräp.
Det var inte svårt att skaffa luft- och jordproverna. Däremot vägrade den äldre damen ge ifrån sig något blodprov. Enligt Kyrkvaktmästaren berodde det på skräck för sprutor och läkare. Vattenprovet var inte heller lätt att få.
När hon frågat efter ett vattenprov började Greta duka av och Enock reste sig som för att markera att mötet var avslutat. Som tur var hann hon stoppa ner provröret i hinken utanför köksdörren, medan de äldre viskade till varandra i köket på andra sidan.
Elin kunde inte urskilja vad de sa, men det handlade om dricksvattnet och om färskingar?
Elin sneglar genom vindrutan mot Enock Hoffman, när hon tar det lilla provröret med vatten och droppar lite vätska i vattenanalysatorn.
6 kommentarer:
Tack för kommentarer hos mig.
Det är skräp att jag inte gett dig feedback som jag lovat på prologen, är den fortfarande aktuell i det skick den var förut eller är den omskriven? Dåligt med tid, ork samt kronisk huvudvärk, tyvärr.
En notering: det är ytterst sällan jag skriver självbiografiskt, så "jag" i mina texter är vÄldigt sällan de facto just jag.
Bäst är beskrivningen av Elin och hennes mormor. Vändåtta kommer jag ihåg :-).
Minns inte om jag sagt det innan men jag tycker detta är den bästa "rysare" du skrivit.
spännande
Nejdå, inte skräp :)
ojoj så spännande
Skicka en kommentar