4. Klockan 9.40 Öppna en dörr

Studenternas frågor skulle han orka med, att förbereda nya föreläsningar i sitt lilla kyffe till kontor skulle han stå ut med, att dela kontoret med tre andra lärare var acceptabelt. Som tur var det sällan de var där samtidigt, senast det hänt var när de lyssnat till nyheterna om mordet på Olof Palme.
Så Frank Storm stod ut, som han alltid gjort. Kollegorna trivdes med honom, studenterna, kanske inte älskade honom, men gillade hans föreläsningar och Frank överlevde. Vad han var osäker på om han orkade med någon mer gång: Var att bli utvald!

Frank stannar utanför rummet med fyra minimala arbetsplatser. Rättar till sin namnskylt, som trots att den hamnat överst sedan Evert slutade, ändå inte hängde rakt. Öppnar den glasinfällda dörren med armbågen. Nickar åt Susanne, som är ny på fakulteten, samtidigt som han letar efter en ledig plats på sitt skrivbord att sätta ner HV71-muggen med halvljummet kaffe. Utan att lyckas sätter hans sig med muggen i handen, fjädringen protesterar med ett hemtamt knirrande. Frank lägger mappen med föreläsningsmaterialet överst på en hög med orättade tentor, drar ut den översta skrivbordslådan och ställer muggen över facken med pennor, gem och gummiband.

Från innerfickan på manchesterkavajen tar han upp sin mobil. Dessa djävulsapparater. Ett textmeddelande hade signalerats mitt under föreläsningen och trettiotre elever, som med svalt intresse följt hans utläggning om Neanderthalarnas Antroposofiska Herarkier, vaknade till i bänkarna. Han fumlade för att försöka stänga av eländet utan att tappa tråden i föreläsningen. Eleverna log, en del fnissade högt. Han påminde sig att aldrig ta med tingesten på en lektion.

Den lilla brevliknande figuren i övre högra hörnet förkunnar att han fått ett SMS. Meddelandet är nästan en timme gammalt och lyder "Jag är snart framme/E". Frank överväger att skicka ett svar med texten "Lycka till" men kommer sedan fram till att det kanske inte är så lämpligt. Han sneglar åt Susanne, som verkar försjunken i sin dataskräm. Han hinner grimasera över det ljumna kaffet, fundera över om han skall köpa säsongsbiljett på årets HV-matcher och hälla upp ett glas vatten från en 33cl flaska utan etikett, innan det flygande fönstret på skärmen och den välkända trudelutten meddelar att datorn nu är startad och klar.

Han lyfter på tangentbordet för att hitta administrationsinloggningens lösenord. På skärmen flimrar information om scheman, kurser, elever, handledare. Över läsglasögonen ser Frank att Susanne lutar sig över sin kurslitteratur. Hon visar inget intresse mot hans håll. Han markerar Elin Smidner under rubriken "Elever" och raderar all information om att han är hennes handledare och att hennes C-uppsatsarbete handlar om åldrande.

Det blir bäst så här, tänker han och tömmer dricksglaset med vatten i ett svep.

**********

Elin öppnar bagageluckan och kontrollerar högskolans utrustning. Luft- och vindmätare, apparater för vatten- och jordanalys. Trots handledarens förvånade uttryck hade hon bestämt sig att inte bara förlita sig till intervjuer. Det hela skulle gå vetenskapligt till. Även de biologiska förutsättningarna skulle undersökas. Inget skulle lämnas till slumpen.
Det kommer bli intressant, det kommer gå bra, intalar hon sig.