Mitt i cirkelrörelsen stannar handen. Musklerna i underarmen slutar sitt enformiga rotterande. Utan att ta upp sleven ur grytan, spetsar hon öronen. Knackningen hörs igen på dörrfordret utifrån svalen.
Besök! Vem kan det vara?
Greta Bengtsdotter sänker värmen på sitt äppelmoskok och lägger träsleven tvärs över över gjutjärnslocket. Hon fäster en vit hårtes bakom örat, hänger förklädet på en krok på baksidan köksdörren och slätar ut kjolen med handflatorna.
På vägen till hallen tänker hon att det är kyrkvaktmästaren som återvänt. Klar med sitt uppdrag och som nu skall ge henne ett förmanande ord om att inte tala med "Färskingar". Inte ens över telefon.
Framför ytterdörren står "Smea". Katten mjauar högljutt för att meddela även han har hört knackningarna. "Smea" förväntar sig att den som kommer skall sitta med honom i sitt knä och dra fingrarna genom hans päls eller klia honom bakom öronen.
Greta blir stående framför dörren. Utan att öppna, utan att ens lägga handen på handtaget. Hon stirrar ut genom glasrutan. Hade hon haft något i händerna hade hon tappat det. Nedanför farstutrappan står en ung kvinna och en äldre herre.
Kvinnan har kort morotsfärgat hår, en stickad kofta i mohairgarn som hänger löst på axlarna och blåa tighta jeans. Mannen bakom kvinnan känner Greta igen på kepsen och det buttra ansiktet. Mannen rycker avvärjande på axlarna och glor, med mungiporna hängande.
"Smea"´s klösande på dörren får Greta att långsamt öppna den på glänt, som om det vore Jehovas Vittnen som står utanför och skall tvinga in henne i något oönskat sektliv.
Kvinnan med de markerade glasögonskalmarna och fräknarna på kinden, andas in den utsipprande äppledoften och räcker fram handen:
"Hej! Jag heter Elin Smidner."
Greta tar tveksamt den utsträckta handen. Berör den bara i ett kort handslag, som "Färskingens" hud brinner i hennes handflata.
"Det var jag som ringde igår. Vad gott det luktar. Lagar du äppelmos?"
När Greta fortfarande inte reagerar eller säger något så fortsätter Elin med:
"Ja vi hade bestämt att jag skulle komma på besök idag? Jag hade lite frågor att ställa till er."
I söder hoar göken igen och solen värmer krukväxterna genom fönstrena på glasverandan.
Måste snart vattna dem., tänker Greta.
Smea smiter ut genom dörrspringan. Greta ser rakt igenom Elin, in i kyrkvaktmästarens stålgrå. Enock himlar med ögonen, tar två steg förbi gästen, rycker tag i dörren och öppnar den på vid gavel.
"Stig på, stig på" säger han mot Elin.
När han fortsätter med "Ska du inte bjuda in färs..., vår gäst i finrummet på lite kaffe?" så vaknar Greta ur sitt transliknande tillstånd.
4 kommentarer:
Fortfarande stark närvarokänsla. Bra.
Mycket bra på alla sätt
Ja, jag är glad över din berättarstil här. Mjukare, med fina detaljer. Ha inte bråttom nu, jag väntar gärna på ett långsamt slut. Ska jag vara superpetig, vilket jag ju vågar eftersom du tjatar på mig om mitt ;), så får jag inte ihop äppelmoskok med gök som hoar (maj och sensommar), men ok då är jag superpetig... Förlåt :)
(tack för att du läste. Jag vet inte,... hur hittar jag storyn, istf känslan? Det är svårt, jag skulle vilja... Du såg faktiskt tankarna som fanns när jag skrev, kanske behövs "stora bilder" för sådant, kanske gav jag dig en större bild av misstag...)
Javet
Det där med kok och gök, men låter bara göken på våren?
Har ifs inte hört någon gök själv på hösten, vill ha in "södergök är dödergök" men i övrigt utspelar sig novellen på hösten.
Får väl research lite i detta ämne.
Skicka en kommentar