fredag 30 juli 2010

Utflykt

"Känns det bra?"
"Vaddå?"
De sitter mittemot varandra, hon läser kvällstidningen, han leker med tepåsen i Roibosteet. De har en berlinmur mellan sig.

"Ja, är du nöjd med din dag? Vår lilla utflykt"
"Så där, Vi hann ju inte hem till Sopranos."
"Det där är bara ett svepskäl. Det vet du lika väl som jag. Synd att du låter din ilska över mig gå ut över barnen."
Carlos snurrar tepåsen långsamt runt teskeden. Varma droppar rör upp tekoppens lugna yta. Utanför stänker regnet på fönsterblecket. Det har varit en sommardag ingen vill ha.

"Hur menar du?" säger Anneli utan att flytta blicken från tidningen.
"Märkte du inte det själv?"
"Sluta vara så jävla kryptisk" bladet prasslar när hon vänder sida.
"Märkte du inte tystnaden? Ingen sa något på hela vägen hem. Hela hans glädje över sin nyinköpta säng var som bortblåst. Du visade inget intresse. För honom var det personligt. Han gjorde allt för att vara dig till lags, men ville också välja själv. Du sket i honom, eftersom han inte valde det du tyckte."
Carlos lägger tepåsen i den tomma pajformen. Vänder sig om och tar fram whiskeyflaskan ur köksskåpet. Späder ut teet med lite alkohol och fortsätter:
"Vid ett tillfälle sa han till om med att du betedde dig som morfar."
Han andas ut tungt, nästan en suck. Väntar på någon slags reaktion. Har han nått igenom det hårda skalet av okänsla? .......Tydligen!

Tyst, utan minsta prassel, lägger hon ner tidningen. Ögonen är blanka av tårvätska. Hon sväljer flera gånger. Carlos tar en klunk ur teet. Grimaserar av krocken mellan whiskey och roibosblad.
"Vi pratar ju aldrig med varandra!" Orden kommer stötvis mellan snyftningarna.
"Prata är att kommunicera. Då krävs det att man är två, att bägge är intresserade av att förmedla känslor, vill prata, vill lyssna."
Han tvingar sig vara analytisk för att inte trilla ner i det svarta hålet som är Ilska. Han avslutar analysen med:
"Vill du verkligen prata? Om allt? Med mig?"
Hennes ögon är frågande och osäkra, munnen är öppen, tungspetsen syns mellan de bägge vita emaljraderna.

"Vaddå allt?" Hon låter tveksam.
"Allt om oss?" Idag vågar han provocera.
Hon svarar inte. Försöker byta tillbaka fokus till tidningen.
"Är du rädd för hur det ska sluta?" Nu är klotet i rullning så han fortsätter. "Det kan bara sluta på ett sätt. Först slutar man prata, sen slutar man ha sex, därefter försvinner den spontana kroppskontakten, kvälls- och morgonpussarna är bortblåsta. Inga gemensamma intressen finns kvar. Vi kommer bara längre och längre ifrån varandra. Du vet lika väl som jag att det kan bara sluta på ett sätt och ingen verkar intresserad att förändra detta faktum"
"Det är väl inte så jävla lätt. Du jobbar ju hela tiden. Är aldrig hemma" Anneli försvarar sig som en instängd lejonhona.
"Nån måste ju jobba. Du vill ju jobba så lite som möjligt. Helst inte alls. Hur fan skall vi få ihop vårt svenssonliv om ingen drar in pengarna. Mat, villa, bil, semester, status!!. Kan du vara utan det?" Carlos höjer rösten. Vinglar på kanten av den svarta avgrunden. Likt ett barn som gör en snöboll knycklar Anneli ihop tidningen till en boll. Tårarna strömmar nerför kinderna. Hon kastar bollen i ansiktet på Carlos och rusar ut i badrummet. Hon vet! Hon förstår! Men vill inte, kan inte.

Carlos lägger handen runt whiskeyflaskan och reser sig mot vardagsrummet. Sätter på TVn med fotbolls VM. Sjunker ner i favoritfotöljen.

På köksbordet står berlinmuren kvar.

9 kommentarer:

Stina sa...

Trovärdig konfrontation! Första gången jag är här men blir lockad att börja läsa från början och sedan fortsätta för jag vill veta hur det här slutar...

Y sa...

Otroligt vacker sista rad.

Antar att du känner Ann och därför vet om skrivpuffsboken. Men jag är ju en sån som inte kan låta bli att bry mig (omständig jäkel ;)), så försäkerhets skull påminner jag dig ändå eftersom du verkar ha haft skrivarsemester ;) Du ska ju självklart vara med! En av mina favoriter är Dagen efter. Så vet du.

disco sa...

Ja det är bra. Inga problem att följa med :) Inga direkta hack heller.Läste om en mening bara. men det var nog Esters fel. Bra och trovärdigt.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Trovärdig, säkert typisk och intressant dialog. Att vara lik morfar är tydligen inte bra ;-)?

Anitha Östlund Meijer sa...

Åh så bra den var! Jag fick en klump av obehag i magen,och hoppas innerligt att hon tar sig i kragen. KOmmunikation är A och O i ett förhållande.
Fem stjärnor till dig, och som sagt...du skall väl vara med i boken?

Lillemor sa...

Jag tycker att den är okej. jag gillar bilden av berlinmuren, att den återkommer. Men ibland tycker jag att du skriver ut för mycket. Exempel: Märkte du inte tystnaden etc. Men bilder är du bra på, snöbollsliknelsen o.s.v. Och det är faktiskt ett intressant ämne, som det går att fortsätta på.

Kalle Byx sa...

Berlinmuren är bäst men dialogen och hela situationen är trovärdig rakt igenom tycker jag.

Farsanmittilivet sa...

Bra och trovärdig som de andra skrivit.
Carlos behöver kanske ta sig i kragen han också för att ta sig över berlinmuren eller hjälpa sin fru över.

Jag har lagt till dig i min readerlista.

Hannah sa...

Hej!
Jag undrar bara hur du har lagt in bilden på hur mycket din blogg är värd? Var i kodmallen ska den läggas in?
Hälsningar Yohannah