Sanningen smakade som en blandning mellan olivolja och krut. Den la sig kladdigt på min hud och hotade att spränga sönder mitt inre. Jag knäppte händerna, bad till Gud att denna sanningens granat inte var mer än en simpel blindgångare.
Din sanning var min lögn, sakta pyrande med frätade gulaktig rök. När smällen kom hann tanken svepa genom min hjärna som en välhyvlad pil, att bönen varit förgäves eftersom jag inte tror på någon gud. Ensam i universum kurade jag ihop mig som en sömnig räv och gav mig åt ödet.
Ge mig en mening, ge mig en mening, ge mig sanningen, skrev smådjävlarna, sanningen bara med en mening, de skrek och skrek.
"DU är den evige guden. DU!"
9 kommentarer:
Den la sig kladdigt på min hud och hotade att spränga sönder mitt inre.
Jag knäppte händerna, bad till Gud att denna sanningens granat inte var mer än en simpel blindgångare.
/Anders, kul du vill läsa om min Lönnmörderska. Kolla här: http://blogg.passagen.se/vildsintthebook/entry/läs_det_oberättbara_av
Din sanning var min lögn, sakta pyrande med frätade gulaktig rök.
Till er som läser utan att bidra med en mening, så vill jag bara informera om att man kan lägga en kommentar som "anonym" också
Man måste inte ha en blogg eller ett konto.
När smällen kom hann tanken svepa genom min hjärna som en välhyvlad pil, att bönen varit förgäves eftersom jag inte tror på någon gud.
Ensam i universum kurade jag ihop mig som en sömnig räv och gav mig åt ödet.
Ge mig en mening, ge mig en mening, ge mig sanningen, skrev smådjävlarna, sanningen bara med en mening, de skrek och skrek.
Vet inte riktigt, men det lyfte liksom aldrig. Vad var det för sanning, vem var det viktigt för?
Slutet var jag inte med på alls. Men så kan det gå och allt är ju tillåtet.
Skicka en kommentar