"Mamma, varför är du aldrig riktigt glad?" sonens fråga brände i själen. Jag dröjde kvar, med ryggen åt Emil, tårarna började bränna bakom de hårt ihopknutna ögonen. Det var dags att berätta, men hur skulle det gå till? Orden fastnade på tungan och vägrade komma ut.
Jag vände mig sakta om och skulle precis ta min lilla Emil i famnen, när dörren slogs upp med en smäll och HAN kom in, min ständige plågoande tillika Emils far. Det röda skägget var fullt av snö och han skakade av sig flingorna som samlat sig på de grova axlarna.
"Men det är jag väl" sa jag och bet mig i tungan.
8 kommentarer:
Jag dröjde kvar, med ryggen åt Emil, tårarna började bränna bakom de hårt ihopknutna ögonen.
Det var dags att berätta, men hur skulle det gå till?
Orden fastnade på tungan och vägrade komma ut.
Jag vände mig sakta om och skulle precis ta min lilla Emil i famnen, när dörren slogs upp med en smäll.
Och HAN kom in, min ständige plågoande tillika Emils far. Det röda skägget var fullt av snö och han skakade av sig flingorna som samlat sig på de grova axlarna.
"Men det är jag väl" sa hon och bet sig i tungan.
Såg din kommentar nu, så tyvärr så skrev jag inget igår, skrev idag om dagens ämne istället..
btw tack för kommentaren :)
Som sagt, en sorglig historia blev det. Och en lögn.
Skicka en kommentar