Alla står vi i en kö. En kö som vi inte låtsas om. Alla har en nummerlapp. Inte i sin hand men ändå väntar man på sin tur. Tålmodigt och lydigt.
In denna kön är det få som skyndar. De som ropas upp kan ibland vägra att gå. Biter sig kvar med näbbar och klor. Vägrar att lyda.
- Ta inte mig ta nästa, säger det och pekar på den skrämda stackaren bakom.
En del tränger sig och skyndar på. Hinner då före utan att stå på tur.
Andra som länge haft nummer ett, får beskedet:
- Ställ dig sist och börja om från gå.
Du kanske undrar vilket nummer som är ditt. Det kan man aldrig veta.
Dörrvakten är allsmäktig. Bestämmer allt utan prut. Ingen idé att trängas eller skaffa VIP-kort. Helt plötslig kan han peka på dig trots att du har nummer "7777".
Då gäller det att tänka: "Har jag hunnit allt jag velat eller är det något jag ångrar"
5 kommentarer:
ja vi är duktiga på att försöka stanna. Bra och tänkvärt
Som sagt var
En mycket tänkvärd text
Är man någonsin redo?
Tur att man inte vet vilket nummer man har.
Bra!!!
Tänkvärt.
En kö där alla kommer fram till slut. Vi har all anledning att känna gemenskap här.Vi borde tänka på kön lite oftare i våra vardagsliv.
Mmmm. Tänkvärt var ordet. Bra. Dubbelfunderar lite på att alla i första stycket väntar tålmodigt och lydigt och sedan uppdagar stycke två och tre flera undantag ...
Men annars ser jag en parallell till monopol; rätt som det är kanske man hamnar på "gå direkt i fängelse utan att passera gå" då är det kört! Läskigt men spännande.
Skicka en kommentar