Den gråsvarta sörjan rann mellan fingrarna. Den blöta askan kändes som sandpapper mellan fingerspetsarna. Rosorna skulle må bra av lite extra näring. Lite extra kompostmull.
"Av jord är du kommen...." Han tänkte på prästens ord.
Han skulle bara veta, den där prästen, att han välsignade vanlig kakelugnsaska.
Mannen log. Det kändes bra att ibland lura överheten. Han visste ju bäst, att det var bland sina rosor hon trivdes bäst.
Han lyfte på en "Ingrid Bergman" och skakade ner det sista ur urnan. Som ung hade hon liknat Ingrid Bergman. En saltdroppe rann ner för kinden till åminne av deras år tillsammans. Han placerade rosbuskens rötter över askan, fyllde på med ny jord och vattnade med den röda vattenkannan. Hennes favoritkanna.
"Det känns bra att ha dig nära" viskade han till den lilla rosknoppen.
"Slippa gå till kyrkogården varje gång jag vill prata med dig"
Han reste sig. Godkände med nöjd min sitt arbete. Skuggade ögonen med handen och kisade mot solen. "Nu skulle det allt vara gott med en kopp kaffe"
12 kommentarer:
Fin text! Kan verkligen förstå känslan. Mycket bra beskrivet.
men jag kan inte låta bli... Jag som är i högsta grad insatt... Att undra hur tusan han lyckades med detta. Och att påpeka att prästen inte lägger mull på urnan utan på kistan innan den bränns... Förlåt. Jag menar inte att lägga band på din fantasi... Det är ju din text liksom...
Kan bara tycka om din text!!
Ser honom framför mig med sin vardagliga kaffekopp bredvid sin Ingrid.
En lugn och rogivande bild.
Gillar texten men trovärdighetsproblemet är för stort för att den riktigt ska gå in. Hur sjutton har han fått tag på askan? Väntade hela tiden på svaret på den frågan.
Är det inte så att man får ta hem urnan med aska om man vill. För i sådana fall är mysteriet löst.
Vi hade den här diskussionen för någon dag sedan härhemma. Jag bad min karl att lägga askan av min kropp i havet eftersom jag älskar vatten och även är fatalist och ateist.
Gillar din text jättemycket. Till skillnad från de andra är jag lättlurad och tror att han är fullt kapabel att hitta på ett sätt att byta ut askan som jag själv aldrig skulle komma på. Men det vore spännande att veta hur :-)
Har också skrivit om aska på villovägar. Funderade ett tag över trovärdigheten, men eftersom jag själv inte riktigt vet hur det går till, tänker jag att det finns fler som inte heller riktigt vet det. Dessutom kan ju allt hända i en berättelse. Fin historia!
Även om det inte skulle gå att få tag på askan, tycker jag att det är en kreativ idé. Fint, skulle gärna göra så om det gick.
Tycker också det är en kreativ ide och varm historia.Kärlek bra början på helgen.
En härlig liten historia. Skulle vilja se den som en kortfilm!
Trovärdigheten bryr jag mig inte så mycket om - kan inte bedöma den. Tror dock att många gärna skulle vilja hamna hemma i rosenrabatten om de fick...
mmm
Tack för alla kommentarer.
Lite mer research skulle varit på sin plats. Tydligen har jag inte tillräcklig erfarenhet av begravningar. Vilket kanske är bra.
Vackert. Du skriver väl om någon som bor t.ex. i England, för då är det ju fullt möjligt att göra så här ;).
I Sverige - nej, dessvärre.
Skicka en kommentar