"Hoppas ni begriper vad detta innebär"
Jag tittade på paret på andra sidan skrivbordet. Peter såg tavlan på väggen bakom mig, Jenny följde ett höstlöv som dalade mot marken. Bägge lika oresonliga, lika stolta. Peter andades tungt, Jennys mun var som ett streck. Ingen svarade mig.
De hade tillsammans drivit ett företag i tolv år. Företagets produkter var unika på marknaden, kunderna slogs om det de tillverkade, omsättningen ökade, vinsten var god. De hade varit ett av Gasellföretagen i DI, vunnit priser som årets företagare, framgångsrikt byggt en organisation där femtio människor tjänade sitt levebröd.
En fluga satte sig surrande på min räknemaskin, jag viftade mot den och vred dataskärmen mot paret så de kunde se mina beräkningar. Ingen av dem var rik nog att köpa ut den andre. I dessa stunder var mitt jobb som företagsrådgivare som mest betungande. Att se ett framgångsrikt, välmående och välskött företag gå under, bara för att den ena ägaren sagt till den andra:
"Jag älskar inte dig längre"
Inspirerad av skrivövning om "Lov,löv och lön"
8 kommentarer:
Jo, men allt är inte pengar, skulle jag vilja säga till protagonisten här. Han verkar tro det.
Bra
bra intressant.
ps jag har lyckats hållit mig från misstagen.
Vilken slutscen!
Du bygger upp väldigt mycket på bara några få rader. Bra jobbat
Tragiskt. Oväntat slut.
Kul idé. Oväntat slut.
Mycket bra. Känns som en verklig berättelse. Riktiga livet och jag förstår berättaren...
Inte lätt med kärlek och gemensamt arbete/ägande. Bra text.
Skicka en kommentar