måndag 20 september 2010

Clownen

En bomullstuss indränkt i sprit torkar bort det stora röda leendet. Husvagnen luktar otvättade kläder och gamla pizzakartonger. Från djurtältet hörs en elefant trumpeta och en kedja rassla. Publikens sorl minskar till en svag viskning när cirkusen töms. Det halvt borttagna ansiktssminket gör att han ser ut som en misshandlad hora.

Är jag inte det egentligen? Misshandlad hora? Säljer mig själv för att roa andra. Undrar om det är jag eller elefanten som är mest fängslad. Elefanten har åtminstone en stor kedja runt foten, så det syns att han sitter fast.

De papperstunna husvagnsväggarna skakar när det bankar på dörren. Beethovens ödessymfoni tonar ut när Beppo sänker musiken på sin DVD. Innan han hinner säga "kom in" rycks dörren upp.

Inget privatliv! Ingen som bryr sig om ens personliga integritet, jag kanske vill vara själv.


Cirkusdirektör Brazil-Jack blir stående i dörröppningen. Först verkar han chockad över det ansikte som möter honom, ett anlete där tårar gjort ansiktet vit- och rödrandigt, men han skakar bara på huvudet, blinkar två gånger och låtsas som han inte förstår.
"Du måste ändra på slutklämmen på ditt nummer. Denna gången var det till och med en ungjävel som började lipa. Kärringen till morsan kom å klaga innan de stack. Ville ha pengarna tillbaka"
Nikolai Pugatjov, alias Clownen Beppo, svarar inte. Han vet att något är fel när inte barnen skrattar, men vad skall han göra åt det? För att hitta på roliga saker måste livet vara kul. Det måste finnas en mening med att leva.

"Vad skulle jag göra. Det vara bara att betala, medans ungen tjöt. Jag får dra det på din lön" Cirkusdirektören sniffar med sin stora kroknäsa.
"Å för faan drick ingen sprit INNAN föreställningen"
Han slår igen husvagnsdörren. En kaffemugg trillar i golvet. Genom väggarna hör Nikolai honom mumla om att det är för sent på säsongen att hitta en ny clown, alla bra är redan engagerade.

Nikolai ser på bomullstussens röda yta. Funderar på om han skall slänga den eller svälja den så ingen sprit går förlorad.

Där har vi kanske en ny slutkläm. Jag sitter mitt i manegen, sminkar av mig och äter upp bomullstussarna.. Nikolai klarar inte ens att le åt bilden.

Ett lejon ryter, elefanten trumpetar igen och en tår faller från hakspetsen.



(Inspirerad av skrivövning "Slutkläm")

9 kommentarer:

Ettie Bee sa...

Aj, det kändes. Hans frustration och undertryckta ilska - jättebra!

Marica sa...

Instämmer med föregående! Mycket bra, gillade särskillt "För att hitta på roliga saker måste livet vara kul"

marmoria sa...

Skitbra. "Det halvt borttagna ansiktssminket gör att han ser ut som en misshandlad hora." och fångenskapstankarna.

http://tittelina.blogspot.com sa...

Originell miljö. Intressant och mänskligt.

Kalle Byx sa...

Bra. Rolig.

disco sa...

Bra bra just clowner är fantastiska.
Just den ledsne clownen är en bra som tragisk historia.
Du träffar bra

Y sa...

Tragiskt. Jag gråter fortfarande åt clowner, har alltid gjort. Skrattet fastnar i halsen.

Pia sa...

Idag har du överträffat dig själv. Riktigt, riktigt bra.

Anonym sa...

Snyggt! Jag gillar den skarpt. Kort men du får in mycket.