onsdag 30 mars 2011

Vad tar du med dig?

Vad skall jag ta med mig? Ta med på en resa som jag inte vet vart den leder.
Kanske hamnar jag på ett helt nytt ställe och allt jag tagit med mig har varit helt i onödan. Eller så kommer jag precis rätt. Till en park eller en glänta mitt i skogen, en plats där allt jag packat passar in.
Men var skulle allt få rum? Vilken väska, bag eller trunk passar bäst?
Beror på vad du ska för någonstans svarar den kloke.
Men, svarar jag, om jag inte vet vart jag skall eller vart jag är på väg, eller ens när jag kommer fram. Kan man få ner alla sina erfarenheter, kunskaper och känslor i en plastkasse kanske?

Jag ställer mig på perrongen. Allt jag kan ta med mig har jag packat.
Min familj, mina vänner och alla ni. Ni som följt mig och som tagit del av mitt liv.
Stinsen frågar var mina väskor är.
Jag behöver inget mer än det jag har, är mitt svar.
Å nej inte en sådan igen, Stinsen himlar med ögonen.
Vaddå för nån, undrar jag.
Jo en sån som inte tror att den som har mest prylar när man dör vinner, suckar stinsen.
Då stämmer det, är mitt självklara svar till honom.
Allt jag vill ta med mig är det jag bär inom mig.




Flödesskrivet efter dagens puff. ”att packa” och inspirerad av Linda. Läste hennes blogg för första gången idag och kände jag ville skriva.

RIP LINDA, känner med de dina trots att jag aldrig kände dig.

4 kommentarer:

disco sa...

Bra.
Och håller med.

Lästa också Lindas blogg.
Tunga människoöden.

En av mina bättre kompisar är jenny i Tindraskamp.
Man får lite andra tankar.

Caroline sa...

Fint! Och bra!
Jag har följt henne länge...och vi har ju vetat. Hela tiden. Att någon gång kommer inlägget- vi inte vill läsa-det gör så ont!
Så ont att en sådan positiv, fin, stark och fantastisk tjej inte får vara kvar...hon var liksom jag född maj 77. Och varför får jag leva?

Tisteln sa...

tänk att ordet packa ändå väckt såna existentiella tankar hos många av oss idag...

jag hoppas du har rätt den dagen man sitter på perrongen...

Malin sa...

Det är en fin slutsats.