fredag 18 mars 2011

Oslagbart

Värmen från elementet gjorde att gardinerna svajade. I fönsterbrädet stod en tom kruka, jämte låg ett visset löv från en bortplockad krukväxt. Göran satt vid köksbordet och tittade på henne när hon åt. Flätorna var liksom glada, ögonen såg ut som de glömt gårdagen, händerna slevade in risgrynsgröt.
Göran kändes sig overklig, motstridig, men utan ånger. Hur mycket han än intalade sig att det han gjort var fel, till och med olagligt, kände han snarare en märklig form av tillfredsställelse. Han tittade på barnet. Följde näsryggen mot ögonen, de ömtåliga ögonfransar, luggen halvvägs ner i pannan, slät hud i hela ansiktet. Inga synliga men.
Han undrade när han skulle slå henne igen.

10 kommentarer:

Malix sa...

Ursh och fy fan vad vidrigt mår illa,. gillar inte Känsla du förmedlade, det säger mig att texten är bra även om innehållet verkligen var vidrigt

Maria1723 sa...

Ja, hemskt...men bra skrivet..;-)

foxy sa...

Usch vad obehagligt men skrivet så det berör.

disco sa...

usch fy fan.
Bra jobbig text.

Tyckte om den med shackspelet också.
BRA du skriver igen saknad

marmoria sa...

Otäckt, ännu otäckare med den skickliga vardagsinramningen av stillhet.

Anonym sa...

Usch, usch. Sanning för så många. Bra berättat.

saqer sa...

Hittar ingen ingång i "tillfredsställelsen". Intressant och lite otäckt.

Genyvy sa...

Obehaglig text.

Ursäkta att jag skrivit samma rubrik som du på Skrivpuff, det var verkligen inte meningen - bara bråttom.

Malin sa...

Ja, usch för detta! Men bra skrivet.

Anders sa...

Jag vet. En jobbigt text att t.o.m. skriva. Som jag skrev på ett annat ställe. Hur beskriver man en känsla man aldrig haft.
det var min övning för dagen.