Myskväll

Det brukade inte vara något speciellt med torsdagar. Vanligtvis när det hände något var det lördag eller fredag. Ibland till och med söndag. Som när vår dotter Linda föddes en kall vintrig söndagnatt. Men torsdag, inget händer väl en vanlig sketen vardag.

Ljusen glittrade ikapp med pepparkaksdegen. I bakgrunden plingade julmusik från spotifyhögtalaren. Min fru Annika rättade till det sista i Lindas luciakrona och försökte vika ut vecken på Antons stjärngossestrut. Jag minns att jag drack glögg. Doppade en lussebulle. Smaken av saffran. Värmen från den öppna spisen. Vi hade låtit Tvn vara avstängd för att få den rätta känslan.

Att en tegelsten, i det ögonblicket av lycka, skulle flyga genom vardagsrumsfönstret kom som en total överraskning. Instinktivt slängde jag mig under bordet. Trevade efter pistolen i axelhölstret. Kom på att allt hängde i sovrummet. Annika skrek av skräck. Linda och pojkarna kom rusande från köket med panik målade i ansiktena.

Det var torsdag och de hade kommit en dag förtidigt.