Sjukhusbyggnadens fängelseliknande fasad tornar upp sig bakom honom. De andra vårdpaketen trycker sina näsor mot gallerfönstren, följer hans steg. Innanför skjutdörrarna hörs skriken och tumultet från skrämda människor, men oljudet tränger inte igenom hans beslutsamhet. Han antar att några försöker hjälpa den skötare som fått en blyertspenna i ögat. Någon kallar säkert på förstärkning.
Han sliter av sig den ljusblå sjukhusrocken, som om det vore ett bevis på att han är frisk. Ögonen scannar av sjukhusområdet. Kastanjeträdets löv rör sig, en molntuss skymmer solen, gräset kittlar under tårna. Blicken följer taggtrådsstängslet runt hela sjukhusområdet, stannar vid porten i stängslet.
Han har lovat sig själv att bli frisk. Fri från sina tvångstankar. Fri från rösterna i huvudet. Fri från minnet av sin faderns knytnävar.
Idag känner han sig friare och friskare än på länge. Han har tagit ett steg mot den frihet han eftertraktat och önskat i så många år. Men nu när hon var borta blir friheten annorlunda. Måste hitta henne, annars är friheten inte värd något.
Framme vid porten finns en vakt som håller ordning. Alla som skall in och ut kontrolleras. Legimitation, passersedlar, ibland öppnas till och med bagageluckorna. Zygmunt stannar precis bakom vaktkuren. Tittar ner på brandyxan han har i handen. Ser de röda dropparna falla från eggen. Lyssnar. Rösterna inom honom hade tystnat. Just nu är han fri och målet är klart.
Han höjer yxan och slår in dörren i vaktkuren. Inget skall stoppa honom. INGET!!
Inspirerad av skrivövning "att rymma"
3 kommentarer:
Usch, det är så realistiskt berättat så jag mår dåligt av det. På ett bra sätt :-)
Jag gillar dina grymma blodiga historier!
Grymt och välskrivet.
Skicka en kommentar