fredag 10 december 2010

Det förgånga

Nyheter och bulletiner färdades med budbärare som red eller sprang.
Det som skulle sägas skrevs på papper med gåspenna, tills någon uppfann tryckkonsten.

Ibland tänkte de stora tänkarna något smart. Då tog det månader innan resten av världen skulle få reda på sanningen. Historien skrevs av den som vann på de stora slagfälten och jorden var inte längre platt.

Ville man se hur det var i andra länder fick man resa dit. På segelfartyg eller med häst och vagn. Ibland var grannbyn som en ny världsdel. Laglöst land fullt med främlingar. Ville man träffa sina vänner var de alla på kyrkbacken. Nyheter och rykten uttalades.

Man tillverkade själv det man förbrukade. Produktion var lika med konsumtion. Inget slängdes. Allt sparades eller lagades. När stoppade du strumpor sist?

Sin käresta hittade man i grannbyn eller så valde föräldrarna en partner för livet. Kärleken var få förunnat, men ingen blev ensam. Blev man inte älskad så fanns den i varje fall någon att dela livet med.

Inget av ovanstående finns idag. Allt tillhör det förgångna.

Idag skriver vi på en digital skärm. Det vi tänker kommer världen till del på samma ögonblick vi skriver det på bloggen. Den som inte varit i Thailand över vintern tittar vi på som om han vore en utomjording. Allt nytt hamnar på nätet samtidigt som det skett. Konsumtion är mantrat för utveckling. Kärleken hittar du på speed-dating.

Frågan är om utvecklingen gått framåt och för vem. Undrar hur det blir imorgon?

5 kommentarer:

Malin sa...

Jag tror morgondagen kommer bjuda på mer och mer strumpstoppning. Faktiskt.

Anonym sa...

På något vis är jag ganska nöjd över att aldrig ha varit i Thailand. Men så gillar jag regn och rusk mer än solskenet...

Y sa...

Jag tycker om din text i ord och innebörd. Bara ett hade jag bytt ut, ordet "smart" mot "klok". Det skulle passa bättre in med "de stora tänkarna" :P

Romanprojekt låter spännande :)

Kalle Byx sa...

I morgon vet jag vad du tänker innan du gör det själv.

Charlotte sa...

Sant och tänkvärt. Är också lite stolt över att jag aldrig varit till Thailand - eller är det bara för att jag egentligen är avundsjuk på alla som varit?