Efter att förlamningen och förvåningen lagts sig och för att inte glömma koden som den där märkliga mannen gett henne testade hon kortet direkt i bankomaten, utanför Skanska-skarpan. Koden hade hon kommit ihåg, men det svåraste hade varit att bestämma sig för ett belopp. Om det skulle funka ville hon inte välja ett för lågt belopp, samtidigt visste hon inte hur mycket det fanns på kontot. Efter mycket velande tryckte hon in en etta följt av tre nollor. Maskinen rasslade till. Ut kom två femhundralappar. Hon applåderade som en baby och provade en gång till. Även denna gång lyckades uttaget. Misstänksamt spanade hon sig omkring. Hon hade hört talas om dolda kameran. Var det någon som drev med henne ? Men när hon inte såg någon misstänkt kameraattrap lämnade hon bankomaten euforisk och lycklig med fyra femhundralappar djup nertryckta i Kashmir-rockens vänstra ficka.
Med risk för att allt bara skulle vara en alkoholnoja gick hon med bilnycklen längs parkeringen under Götaälvsbron. När hon tryckte på larmknappen blinkade en bil i bortre hörnet. Hon kände igen märket på motorhuven. En Mercedes. Efter att hon stuvat ner alla sina påsar i bagageluckan satte hon sig på förarplatsen. Hela kupén var som ett rymdskepp. Det luktade rent och läder. Efter ett visst letande så hittade hon tändningen. Satte i nyckeln. Hade den startat ? Hon hörde inget motorljud, men alla lampor på instrumentpanelen lyste. Hon var tvungen att gå utan och lägga örat mot motorhuven för att höra det svaga surret som motorn åstadkom.
"Är detta himmelriket" tänkte hon medan hon provade höj- och sänkanordningen på ryggstödet.
"När var det jag körde bil sist ?" Hur mycket hon än tänkte kom hon inte på när det var. Hon mindes att hon en gång i tiden haft ett körkort. Det hade de tagit i från henne den gången hon kört på fyllan. "När var det nu igen ?"
Efter ett bra tags letande efter växelspaken insåg hon att bilen var automatväxlad. Bara att gasa och bromsa. Perfekt. Sakta backade hon ut från parkeringsrutan och körde i snigelfart över leden in i Nordstans parkeringshus. På tredje våningen stannade hon bilen. Ett tiotal meter från sin vanliga sovplats.
"Man vill ju inte flytta för långt första natten" intalade hon sig.
Helt plötslig var hon bilägare, hade pengar på fickan och tak över huvudet.
"Alla goda ting är tre" tänkte hon och drog rocken runt sig och somnade i baksätet med den stickade mössan mot det skinnklädda armstödet. Dieseln i bilens tank höll henne varm hela natten.
3 kommentarer:
Intressant berättelse, gillade jag.
Häftigt, jag gillar den. Kan man dessutom den biten av Göteborg så är det ännu bättre. :)
En udda betraktelse, och jävligt bra!
Skicka en kommentar