Som ett fyrverkeri

Utanför de nerlagda militärkasernerna hoppar han av spårvagnen. Kasernerna är inte tomma. Militärerna har bara slutat använda dem och precis som på många platser i landet så har gamla militärområden blivit företagsinkubatorer. En samlingsplats för små nystartade företag. Så även Kvibergs militärkaserner i östra Göteborg.

Han heter Martin Johansson och har Sveriges ovanligaste jobb. På vägen till sitt lilla kontor och sitt lilla företag intill Kviberg så lyssnar han alltid på musik. Högt. Helst klassiskt. Wolfgang Amadeus Mozart är hans favorit. Just det gamla militärområdet passar hans verksamhet som hand i handske. Han hade förgäves sökt tillstånd att förverkliga sin dröm på alla möjliga platser i Göteborg. Men alltid fått avslag med hänvisning till att en sådan verksamhet inte gick att ha i bebyggt område.

Men det gamla militärområdet passade perfekt. Där fanns till och med specialbyggda byggnader som passade företaget. Så till slut hade han fått möjligheten. Nu lever han sin dröm.
Alltid när han lyssnar på musik tänker han i krevader, ljussken och bomber. För honom är musiken SOM fyrverkeri. Han planera hur varje uppskjutning skall passa till varje förändring i musiken. När musiken eskalerar vill han att bomber och raketer skall intensifieras. Är det lugn musik skulle fyrverkeriet följa efter.

Martin är något så ovanligt som professionell fyrverkerimästare och han är bra, kanske till och med bäst. Han har vunnit ett otal priser och mästerskap sedan han fått möjlighet att förverkliga sig själv. Bland annat har han blivit korad till världsmästare.
Hans liv är SOM ett fyrverkeri.Han går helt upp i det fyrverkeri och musikstycke som han just för tillfället håller på att bygga.
Kanske är det därför han fortfarande, som 45 åring, är ungkarl. Det har inte gått att hitta någon kvinna som delar hans brinnande intresse.

På vägen upp till den lilla avskilda kontorsbaracken, där hans företag ligger, med den idealiska adressen: Krutgatan 1, stannar han till utanför den kedjebehängda grinden. Nycklarna rasslar när han låser upp det mastodontiska hänglåset. Han längtar till sin dator på kontoret. Just som han steg av på hållplatsen kom han på en sekvens i programmet som han nu genast vill simulera i datorn. Med långa, snabba steg går han förbi krutbunkrarna, där lagret med raketer och bomber hålls noggrant inlåsta.