Skadeglädje

Människorna hukar sig fram längs husväggarna. Den bitande iskalla vinden drar i folks kläder som om den ville klä av dem. Spårvagnarna gnisslar när de stannar till vid hållplatsen nedanför ”Kopparmärra”. Kontorsfolket och butikspersonalen är på väg till sina arbeten. Ingen tittar upp. Alla stressar vidare med tomma blickar. De flesta längtar till julens lugna ledighet.

Erika ser däremot inte fram mot någon julledighet. Jul, nyår eller midsommar, spelar ingen roll för henne. Men idag är hon glad ändå. Skadeglad. Hon är den ende utanför saluhallen som går omkring med ett leende på läpparna.
Denna lördagen var hon uppe tidigt. Mycket tidigt för att vara henne. Hon hade bestämt sig redan igår att komma före Burk-Kurt till alla papperskorgar. Tömma dem på alla pantburkar. Dessutom har hon bestämt med Conny (eller Socker-Conny, som han kallas för att han en gång i sin ungdom hade varit söt) att han skulle hålla hennes säljplats utanför systemet i Nordstan. Så skulle hon komma att byta med honom när hon var klar med pantningen. Burk-Kurt var utmanövrerad för idag. Planen hade lyckats. Skadeglädjen är äkta.

Just som hon svänger runt kröken vid Aldardo hör hon fiskmåsar skräna ovanför hennes huvud. Det är ett himla oväsen, även för att vara i Göteborg. Hon stannar till framme vid hållplatsen och drar sin kundvagn intill sig. Fiskmåsarna har ibland visat ett onaturligt intresse för hennes färgglada plastpåsar. Det har mest varit då hon haft gammal mat liggande i någon av dem. Denna gång hörs det att de är på lite längre avstånd. Uppe längs taken. Hon spanar mot hotell Avalon. Uppe vid takräcket mot lyxsviten sitter en hel flock och skränar. Fler människor i hennes omgivning stannar nu till och lyfter sina blickar mot oljudet. Det verkar vara något där på taket som intresserar måsarna.

Då ser Erika en äldre herre, med rutig keps och beige trenchcoat, peka upp mot utomhuspoolen som kan ses från gatan.
- Det ligger något i poolen ? säger han med halvhög röst till sitt damsällskap.
Erika följer hans finger och ser något mörkt ligga i vattnet.
”Vad kan det vara?” tänker Erika. Det mörka har formen som en jesusbild. Som ett kors. Eller som det ligger någon i poolen med kroppsdelarna utsträckta. I full färd med att göra en snöängel, men utan att vifta på armar och ben.
- Det är ju en människa ?? ropar damen som kepsmannen håller i sitt armveck. Samtidigt som hon säger detta lyfter minst tio personer sina mobiler för att fotografera händelsen. Endast en har vett nog att ringa 112. Erika ser också en yngre kvinna med läderjacka gå mot ingången till hotellet. Intresset bland de församlade stiger till ett högt mummel. Helt plötsligt börjar människor som inte känner varandra att prata och peka.
Erika är dock inte så intresserad att hon stannar någon längre stund utan fortsätter sitt rotande efter burkar längs kanalen mot Trädgårn.